Kan vi prata lite om hur man använder ord?

Jag är ju som jag är och hänger upp mig på saker 🙂 Men det här med att i tid och otid använda BESLUTET och BESKEDET?

Följande kommer från HÄNT, de kan inte lägga många sekunder på att tänka ut nån originell rubrik 🙂

Alltså nån gång ibland men i nästan VARENDA jäkla artikel? Finns det inga andra ord, eller lockar detta alla att läsa?

Viktor säger att han vill ha barn i framtiden, men just nu inte letar efter någon kärlek utan ska fokusera på karriären… Snark , killen är 23 år… är detta ens en intressant grej?

Jonna verkar ha prankat sin man med att hon var gravid igen. Man kan ju diskutera det roliga i det, men BESKED??Isabella har både karriär och kärlek att ta och ge beslut och besked om.

Alltså?? Nya besked om kärlekslivet??

Vill ni ha mitt nya besked om mitt kärleksliv…? ? Tar det längre ner;)

Anders Bagge, vet inte vad de Beslutat men nog låter det jäkligt allvarligt?Lars och Junior har också ett beslut..och Britney ska göra en skräckfilm… Oväntat besked…

Och här är det bröllopsbeslut!

Och sanningen bakom beslutet!!

Prinsessan (väl?) har ett förlossningsbeslut, hon ska ha en doula..Ujuj det är att gå enot strömmen helt inom kungligheternas specialvärld;)

Brad och Angelina tar ett Kärleksbeslut , det rör äldsta sonen på nåt vis. Orkade inte klicka runt länge 😉

Kanske ska de hålla sams för sonens skull? Kanske ska Brad inte dejta Angelinas väninna eller vad fasen det nu kan vara 😉

Och här ett glädjebesked!! Det är väl det enda som är ett riktigt och vettigt ord:)

För MIG så är ett besked något relativt allvarligt, kan vara både positivt och negativt. Ett besked om man fick jobbet, om man kom in på skolan, om man blir uppsagd.. etc.

Ett Beslut ät också lite mer allvarligt. Man beslutar om lagar, stadgar och sånt.

Eller som här, en läkares besked om något. Det är korrekt i min värld.

Jag kanske är den enda i hela världen som hänger upp mig på sånt här?? ?Men jag stör mig som fan!!

Just ja.

.

Carolas nya kärleksbesked!

Jag dejtar nog inte under 2019 heller. Jag ids liksom inte engagera mig i nån som potentiellt försvinner och lämnar efter sig ett tomrum. Det här Beslutet har jag under en lång tid funderat på och nu väljer jag att dela med mig av Beskedet. ??

.

Nå? Är jag helt ensam om att få rysningar av sånt här?? Please säg nej:)

I samarbete med Dynamic Code

.

Jag har inga allergier eller intoleranser. Ta i trä:)

Kanske därför så ligger överkänslighet mot saker väldigt långt bak om barnen klagar över något. Jag tänker inte ”Ah, kanske är allergi mot xxx!” utan mer, ”Jaja det går nog över snart.”

Novalie är en liten hypokondriker, och hon tror alltid att hon har något ”mer”fel än en vanlig förkylning eller halsont eller så. Nu har hon haft problem med magen ganska länge. Jag säger magkatarr och hon har tjatat att hon nog är laktosintolerant. Till sist beställde jag ett test:)

På Dynamic Code har de flera olika DNA-tester man gör hemma, easypeasy alltså.

Testet visar med 99,5% säkerhet om du har genetiska anlag för primär laktosintolerans. Samma säkerhet som hos läkaren. Om det visar sig att man är intolerant så kan man bland annat få hjälp med intyg, vilket ju ofta behövs för att få specialkost i skolan exempelvis.

Allt man behöver finns i paketet. Alltså en pinne:)

Och beskrivning då:)

Det är så enkelt att vem som helst klarar av det. Novalie var lite nervös, men tyckte det kändes skönt att få ett svar. Hon litar inte på morsan;)

Man börjar med att skölja munnen med vanligt vatten. Sen tar man bara den här lilla topsen och gnuggar runt lite på kindens insida.

Det enda man egentligen behöver tänka på är att inte röra vid något annat än kinden, inte pilla på topsen med fingrarna eller lägga ifrån sig den eller så, därför fick Trixie assistera när det skulle stoppas tillbaka ner i påsen.

För det här är det enda man behöver göra. Topsa, stoppa tillbaka, klart.

Asken som testet kommer i har adressen och förbetalt porto så man bara lägger den här på brevlådan.

Hur enkelt är inte det här då?:) Jag som inte är en fan av vårdcentraler tycker att detta är väldigt bra. Det tar fem-sex vardagar att få svar, sen loggar man bara in med koden som finns på asken, och som man inte får glömma att ta bort innan man skickar iväg förstås:) Och där är svaret.

99,5% tillförlitligt. Samma som hos vårdcentralen, bara väldigt mycket enklare och snabbare. Vi skickade in det för en dryg vecka sen, och nu är de här brevlådorna begravda till knäna i snö:)

Dynamic Code har hela kedjan från utveckling av tester, produktion av provtagningspaket, till analys och distribution av provsvar online. Därför kan de garantera att det är högsta kvalite och säkerhet från början till slut. De gör alla analyser i sina egna laboratorium och givetvis har de bara personal med lång erfarenhet av laborativa rutinanalyser. De arbetar enligt ett väl utvecklat kvalitetssäkringssystem, och det finns full spårbarhet på alla analyser.

.

Jaha, och hur var det då? Är Novalie laktosintolerant?

Vi loggade in med koden, och….:

Jag sa ju det:) Haha, men så vet jag nästan allt också:)

Novalie tycker det känns skönt att veta att hon inte behöver fundera och oroa sig över att vara laktosintolerant, och det är ju så. När man väl fått ett svar så kan man släppa funderingarna.

På Dynamic Code hittar ni det här och många fler DNA-test:)

Vädergudarna alltså. De måste ha värsta tjafset där uppe.

”Minus sexton – perfekt!”

”Näe, plus sex, det är bättre!”

”Massa snö, ju mer ju bättre!”

”Regn…jag älskar regn!”

”Blötsnö! Jippie!”

”Nämenvafan? Vem har pillat på mina väderinställningar? Jag skruvar tillbaka på minus sexton, det är ju ändå jag som bestämmer!”

”Ehhh…?”

Och så vidare i en hel evighet:) Hur är det ens möjligt att det är minus 16 ena dagen, kommer en halvmeter dunfall, och sen blir det plusgrader och regn nästa dag, för att sen följas av massa minusgrader framåt kvällen?

Idag har jag skottat två gånger, en gång tung äcklig blötsnö, och den andra gången lätt pudersnö. Med några timmars mellanrum. Jag kommer inte direkt ner på asfalten när jag skottar, utan det bygger ju på mer och mer hela tiden, men jag försöker i alla fall ha det så platt och slätt som möjligt. Mina vallar på sidan om blir högre och högre och det blir tyngre och tyngre att komma över dem:)

På taken ligger det djup snö, jag har platt tak på huset:/ Nu ska det vara byggt med ”Norrlandsmått”, alltså mindre mellanrum mellan takstolarna. Jag hoppas innerligt att det räcker för jag vill inte upp och skotta taket. Vet knappt var stegen är dessutom, de ligger begravd under snön:) Poolrummet ligger alltid risigt till, så där brukar vi, tja, eller JAG nu för tiden då, sätta upp extra trästolpar. Det är bara att hålla tummarna att det håller.

Jag är nästan övertygad om att resten av taket på carporten går åt fanders i vinter dessvärre. SÅ, ni som undrar, och längtar efter, att se mitt nästa projekt – det är en het kandidat:) Kommer krävas shitloads av googling..

.

Jag var ute och körde idag. Först till och från träningen, klockan tolv, och det var som att köra på en tvättbräda. Herregud, varför ska det vara så svårt att ploga på riktigt? Inte behöver det ju bli alldeles räffligt? Sen lämna och hämta Lovelia på basketträning, vid fyra, och då är det om möjligt värsta tid ever att vara ute i den här stan. Det byggs fruktansvärt mycket här, och det underlättar inte direkt trafiken ens sommartid. Man behöver inte mycket fantasi för att förstå hur illa det är nu, med plogvallar långt ut på gatan så det är smalt att mötas, och med is-tvättbräda med snö på blir det halt. Jag har dubbdäck och spinner loss som om det var blankslitna sommarsulor. Minsta lilla snabba rörelse på pedalerna och man spinner eller tappar fästet totalt och glider åt sidan. Helt galet.

Jag brukar inte få sladd, om jag inte provocerar fram den själv då;) men dagar som idag, är det besvärligt att köra. Man borde hålla sig inne, men träning är important stuff:)

.

Alltså jag har ett litet dagis här hemma:) Det är en Doris, som ju blivit tanten i gänget med sina fyra år, och så två kattungar och en valp. Man får se sig för för alla ska vara runt ens fötter hela tiden. Hungriga är de också, det äts och äts, och så busas det. Jisses. Ofta sitter jag bara och förundras över all energi:)

På torsdag ska vi till veterinären för chippning och vaccinering, och besiktning. Jag har sagt länge att Selma nog är en Sören, jag är väldigt säker faktiskt, och vi har börjat försöka säga Han och Sellman:) Det är helt omöjligt. Lite känner jag att det kvittar, de ska kastreras och då blir han ju en hon igen ändå:) Men Sellman, ganska likt Selma, om än mindre fint. Fast jag är förtjust i Sören:) Nåväl, de får säga sin åsikt hos veterinären.

Nu ska jag hoppa i säng, jag var svintrött i morse så det är klokt.

Vi hörs alldeles snart igen:)

Sista dagarna har det känts som jag glömt något eller tappat bort något. Irritationen har legat och pyst under ytan, och samma sak med tårarna. Vad fan är problemet liksom?

Ja, jag har en deadline idag, som jag är klar med förövrigt.

Ja, det är skitmycket snö och plogbilen kom ytterligare en gång och jag har inte skottat bort det som de plogade i natt..

Ja, det är stökigt som fan men det är det ju alltid så vad är problemet?

Så insåg jag.

Idag är det sex jävla år sen

Okey, men då så.

Sex år sen alltså. Och rent krasst står vi på samma ställe idag. Jag har gett upp för länge sen om att något ska bli bättre. Jag gör det jag kan för att jag och barnen ska ha det så bra vi kan och må så bra det går.

På ett sätt så känns det som ett helt annat liv. Nästan lika avlägset som livet innan barn. På ett annat så känns det bara konstigt, ni kanske kommer ihåg Bobby Ewing -känslan? Att jag sagt att jag förväntar mig att han en dag bara ska kliva ur duschen och allt är som vanligt. Om det skulle inträffa så tror jag på allvar att jag skulle springa till skogs och aldrig komma hem igen;) Det är det minsta jag vill. Jag vill absolut inte ha honom tillbaka. Det tåget gick för länge sen, om det ens stannade till på stationen vill säga..

Det finns saker som jag sörjer. Våra gemensamma upplevelser, det som bara han och jag vet. Ibland bara han. Alla barnens förlossningar exempelvis. Jag kommer inte ihåg vissa saker, vissa saker vet jag inte ens något om, hur många människor som rusade in under tvillingförlossningen, eller de där blickarna som utbyttes, vad som hände egentligen. Jag har haft fokus på annat liksom:) Sånt här är jag arg över. Att han tar ifrån mig minnen. Att han inte finns här för att fylla i berättelser, att ingen kan hjälpa mig komma ihåg det där skämtet eller varför alla var så upprörda den där gången. Jag kan inte ens ringa eller messa honom och fråga för vi pratar inte.Det är inga livsviktiga saker men det är ju även de stunderna man vill minnas.

.

Men, jag är en annan person idag som jag faktiskt gillar bättre:)

Starkare, mer kritisk och misstänksam, avvaktande, gladare, snällare, kaxigare, hårdare skal, mer Hakuna Matata och mindre kräkfobi.

Fast jag inser ju att såren finns där, och när de irriterar och gör sig påminda så fattar jag också att de inte är läkta på djupet. Det är inte så konstigt eftersom själva infektionen är kvar. Där det borde finnas svar och avslut och förklaringar finns bara frågor och ännu mera frågor. Det kommer aldrig ändras.

Såren kommer aldrig kunna läkas helt men det är ju en jäkla tur att man kan hälla sårsprit över och tillfälligt få en skorpa.

Haha men okey då, vi skippar dravlet!

Det är sex år sen idag.

Jag mår bra just nu:)

Må det få fortsätta så??

Jag ska fira med ett träningspass med Anders! Det är svårslaget:)

Godmorgon!

Veckan börjar med modiga -16 grader så jag är väldigt glad över att jag måste sitta inne med datorn och skriva hela dagen:) Jag har deadline i natt, och som vanligt så behöver jag den där pressen för att prestera. Jag blir lite trött på mig själv, ja:)

Nu är jag klar med diskussionsuppgifterna, så idag ska jag bara skriva igenom dem, men sen ska jag hitta på en rytmisk dikt med anaforen som stilmedel. Hello google:) Alltså inte som att jag ska kopiera någons dikt, men jag måste googla vad anafor är. Jag har gjort det ett antal gånger men eftersom minnet är mycket mycket bra, men kort, så tappar jag bort;) Att jag skjutit upp just dikten är ingen slump, jag har skitsvårt för det. Sen är det nog bara två berättelser som ska skrivas klara. De är alltså nästan färdiga, men måste kikas igenom och avslutas. Häpp:)

.

Jag satt halva dagen igår, för innan jag hade ro att börja så var jag tvungen att ta bort julgranen. Det tar ju en stund, först plocka av alla kulor och dekorationer, sen ljusslingorna, jag hade nio stycken i år:) Något år så kanske jag ska skaffa en skitlång i stället, men som det är nu så har jag nio. Två färgade, tre med glaskulor, en vanlig, en som hänger från toppen och ner på sidorna och två till. Plus att toppstjärnan lyser. Det är vackert med många. Och supertråkigt att sätta upp och ta ner. Eftersom jag måste ta min gran i bilen för att åka med den till tippen, så klipper jag av alla grenar med en sekatör och lägger i plastpåsar, på så vis slipper jag barr i hela bilen. Man kan såklart ha en såndär stor specialpåse, Barry kanske, men det här tycker jag funkar bäst för mig. Lite avis är jag ju på syrran som bor i lägenhet och bara hivar den över balkongräcket:) Ja, hon får såklart gå ner och bära den till deras container som ställs upp efter jul, men det är lyx:) Bor man i hus så får man vackert ta allt julskräp och knö in i bilen.

.

När jag bar ut kassen och stammen så kunde jag inte längre låtsas som att det inte hade snöat ett halvt ton på natten. Holy smoke vad snö det kommit! Jag skottade sent på lördagkvällen, och det var jag i och för sig jäkligt glad över, för då var det plusgrader. Då fick jag undan det som annars frusit till knyckigt och knöligt underlag. Nu har det kommit så mycket snö att det börjar bli jobbigt att få undan det. Jag brukar alltid använda en släde när jag skottar, och skjuta snön en bra bit ut på gräsmattan, för att inte få höga skarpa vallar om det blir en snörikt år. Det har jag gjort även i år, men det har snöat så mycket att det liksom blivit rejäla backar. Ungarna älskar det för de kan ju åka pulka ner:) Och på så vis blir mitt slit ogjort…Men det är okey:) För det mesta. Värre är det att de är värdelösa på att ta undan sina pulkor, madrasser och snowracer. Vad händer med sånt när det står på gräsmattan och det kommer en halvmeter snö? Puts väck, borta! Igår råkade jag skotta fram en madrass, ren slump, och två racer.

Det tog tid att skotta, och det var jobbigt, sådär så jag var både andfådd och helt utmattad i musklerna. Dessutom så hade det inte plogats på gatan, så jag vet att det nu är en massiv vall framför utfarten. De brukar komma sent på kvällen här, så där så att man alltid får slita en stund innan man får ut bilen:) Nu med sexton minusgrader så lär snön i alla fall vara lätt, alltid något.

.

Sen var jag slut som person, och med en stor kopp kaffe och lurarna intryckta i öronen satt jag och skrev resten av dagen och en bit efter midnatt.

Idag ska jag försöka få tillbaka skåpet som får låna ut sin plats till granen, det flyttar jag in i mitt sovrum under jul. Och sen borde jag städa och tvätta, och sånt där spännande. Men det finns det tid för i morgon också, så jag tar en sak i taget.

Ja, kanske ska börja nu då!

Vi hörs snart igen:)

The day after tomorrow. Den har man ju aldrig sett 😉 Men kidsen fick välja och den är rätt bra. Plus att det är kul att se NYC när jag nu faktiskt varit på stället där de tar skydd 🙂

Ett öga kan jag ha i mobilen samtidigt.

.

Igår när jag åkte till citygross så gick jag först in på Cubus och H&M, jag skulle se om de hade pyjamasbyxor i den här tunna fleecen. Jag bor ju i mina och det kan vara trevligt att byta om. Jag är snål och ville se om de hade på rean 🙂

Det hade de, så ett par hittade jag, och sen den här tröjan :

Skitful egentligen men den ska jag ha när jag åker slalom:) Mycket passande, eller hur? Jag gillar att ha lager på lager och den här kommer vara lager nummer två, efter underställströjan i ull jag köpte för ett tag sen. Sen gör ryggskyddet att man blir varm om ryggen och det borde räcka. Jag är ju ändå en lyxlirare när jag åker slalom, vi drar inte iväg i busväder om vi kan undvika det:)

.

Lilla trötter❤️

I morse kom den här godingen och Doris upp i min säng och sen somnade de om. Eller vi alla somnade om:)

Så mysigt, så mysigt❤️. Valpar är ljuvliga.

De rusar runt i 180 och sen tvärdäckar de, sover som stockar för att sen börja om igen.

Man skulle ha den energin 🙂

Det är inte min valp, men just nu så är hon här mycket. Jag misstycker inte det minsta.

.

Filmen är slut, och jag borde hoppa i säng, men har inte lust att avsluta kvällen än.

Vet ni vad jag ska göra i morgon ?

Jajamen ta bort granen:)

Jag vet att Mirka får massa påpekanden om att hon har julsaker kvar, och vissa är riktigt påstridiga. Herregud man gör väl som man vill?? Det är inte olagligt eller ens lite stötande eller opassande att ha julsaker kvar, precis hur länge man vill. Ni har inte sagt något, men så är ni kloka och förnuftiga för det mesta också:)

.

Min gran har varit så fin ända tills för några dagar sen, då slutade den dricka vatten och dog. Så nu rasar barren av så fort man råkar andas för tungt;)

Men det gör inget, det är nästan enklare så, då sticks den inte och eftersom jag brukar klippa av alla grenar och lägga i en sopsäck för att sen sopa ihop barren och lägga i en annan säck för enklare transport till soptippen, så tar allt lite mindre plats på nåt vis.

Sen ska jag till mamma och pappa för att hjälpa dem bära upp saker på vinden och borra upp nya gardinstänger.

Barnen ska umgås med nån annan men Jamie var tveksam om han ville följa med. De ska bada och han vill åka skridskor.

Jag känner så dubbelt inför det. Jamie väljer bort sin pappa om de inte ska göra något tillräckligt kul. Jordan gör samma. Lovelia och Trixie, som ju faktiskt har minnen av honom som en riktigt pappa, och minns en annan relation, åker med för det mesta. Men kan avstå om det är något viktigare, som en övernattning hos kompisar edyl.

Småpojkarna kommer inte ihåg honom som han var när han var bra. Det gör lite ont på ett vis, men samtidigt inser jag att de är de två som lidit minst skada. Jamie var 1,5 år och Jordan 3,5.

Ingen av dem kommer ihåg att han bott här , och Jamie blev nästan arg när jag sa det som svar på nån fråga han ställde. Varför skulle pappa bott hos oss??? Så dumt! Jag förstår ju, eftersom pappa aldrig kommer ens fram till dörren, aldrig är med på några familjegrejer alls eller är närmare mig än tjugo meter. Inte ens tittar åt mitt håll när vi råkade mötas i Ikeas restaurang… Han är en gubbe som kommer och gör roliga saker med dem. Som aldrig skäller eller tillrättavisar. Allt är partyparty. Men det är sorgligt på något vis. Jag kan inte förklara det.

Jag har aldrig och kommer aldrig att svika mina barn. I det så ingår för mig att aldrig tvinga dem till att träffa honom. Jag är heller aldrig negativ till att de ses, utan synnerligen neutral. Vill de inte, som nu Jamie, så puffar jag på, frågar om han kanske ska åka med ändå, säger att det blir tråkigt hemma och försöker få honom att tycka att det ska bli kul. Men om han envisas så behöver han inte. Tanterna på familjerätten sa att jag måste tvinga barnen . Jag bad dem att fara åt helvete, fast med mer civiliserade ord;)

Ingen tvingar honom att vara en närvarande pappa, men barnen ska tvingas till att träffa honom? Vart är logiken där?

Jag tror inte på tvång i relationer. Jag tror att om jag tvingat dem så hade det blivit katastrof, och jag tror att om jag ger dem valet så kommer de att välja efter sitt hjärta. Och det är så det ska vara. Vill de inte den här gången så kanske de vill nästa om de själva får välja. Tvingar jag så blir det ett måste.

Vi får se i morgon helt enkelt. Vägrar han så får han hänga med mig.

Sen måste jag skriva massa till plugget. Som vanligt har jag väntat in i det sista:) Men jag är klar med en del i alla fall.

.

Nu börjar det dra lite i ögonlocken så det är nog ett tecken på att det är dags att sova:)

Bäst att hoppa på sömntåget nu, vi hörs snart!

Natti natti ?

Sitter här och plågas till mello-eländet. Jag fattar inte varför men varenda år så är första programmet ren skit. I år är inget undantag. Alla låtar skrivna av samma gubbe, han den långhårige, och alla suger.

Hela familjen är överens om att allt är kass.

Ändå sitter vi här:)

Självplågare?. Lite som han som matar in kommentarer på mitt förra inlägg. Om man inte gillar mig och mitt sätt att vara / skriva så varför i hela friden lägga ner ens en sekund på mig? Jag kommer aldrig att fatta sånt. När jag inte gillar något så låter jag bli att söka upp det. Ja, mello är undantaget då, men vi hoppas ju alltid att det ska smälla till:) Att man återigen får uppleva en Carola med Främling.

Vad än hans anledning är så kan det knappast vara det;)

Han ogillade att jag lade ut bilder på mig själv också, det var fjortisaktigt. Så… tja;)

Here we go:)

Bilder man skickar till kompisar när de frågar om man är klar:)

Den här, då vet folk att jag är klar om fem minuter.

Medan om de får denna, så handlar det om en kvart ?

Jag är snabbare än en blixt, ja:)

Doris ville också vara med.

Och kattungarna ville inte vara sämre 🙂

Ibland måste man leka med Snapchats filter?

Fjortis yes:)

Haha jaja jag kan inte låta bli när folk nästan ber om det;)

.

Men tillbaka en snabbis till mello… eller nä förresten! Skit i det.

Rekommendera en bra film i stället!!

Vi vill se nåt med action eller skräck, inget kärlekstrams eller komedi?

.

Nä det är för stökigt här nu, alla sitter och dissar och gormar om mello:)

Vi hlrs snart?