Jag tror att ni vet att jag älskar Thåström, sen den där första gången jag hörde Imperiets version av Bellmans Märk hur vår skugga:) Redan innan var jag förtjust i dem men då slog den stora kärleken till. DEN RÖSTEN leker man inte med:) Jag har ägnat många timmar i deras sällskap, och återkommer ständigt till Imperiet. Går fint med Ebba Grön också:) Mina barn har 800grader och Mamma pappa barn inbäddat i sitt DNA och jag kan omöjligen låta bli att rysa när Die Mauer hörs. Så många bra låtar, så härligt skränigt och gapigt:)

Thåström som soloartist är samma kärlek. Den mannen är inget annat än en legend.

I fredags hade han turnépremiär i Uppsala, och det var två timmar och tio minuters magi. På allvar alltså. Jag är inte helt superförtjust i de nya låtarna, det är en aning för mycket poesi för min smak, men live…. live var de en helt annan sak. ❤️ Musiken var så suggestiv och röjig att låtarna växte till magnifika konstverk:)

Okej, jag SKA köpa ny telefon. Jag ska på konsert igen i april, och då ska jag ha en ny. Sjukt ledsamt när man ser damen framför mig med nån jävla samsung eller nåt, som tog bilder som om hon hade en systemkamera. Jag har IPhone och kommer inte byta till android, av många anledningar. Men kameran är det som får mig att vackla. Jag har siktet inställt på en 13 PRO max, har nån något att säga, så speak up!

Vi var smarta och lämnade våra jackor i bilen, var ändå tvungna att parkera på dyrparkeringen precis utanför, och det var inte så kallt. Att köa för att hämta ut jackorna efteråt är öken. Klev in, köpte såklart en tröja, för en kompis till mig hävdar att har man inte köpt en konsert-tisha så var man inte där:) Däremot tar jag aldrig på mig tröjan där och då utan knölar ner den i väskan. Som är liten, men precis rymmer en t-shirt:) Sen gick vi på toa och sen intog vi Fyrishovs hall. Folk halvlåg och satt på golvet, så vi gick helt sonika längst fram och satte oss. Glest mellan sällskapen just då, men sen tätnade det. Herrgud, vad mycket folk! 2500stycken sa recensionen senare, och så många på så liten yta har jag inte sett på två år. Gillar det inte helt, urk för att ha folk så nära😂 Här ska jag ägna några rader åt att klaga på medmänniskor på konserter, eller faktisk tjejer på konsert. Vad är det för fel på brudar som envisas med att trycka sig emot en? Som liksom lutar sig emot en och kanske försöker manövrera bort en för att ta min plats. Jag hade en skitjobbig tjej i ryggen, som anlade ett ganska konstant tryck emot mig, sådär så man måste hålla emot lite. Antigen det, eller så slog hon mig i nacken med sin väska när hon skulle filma.😬

Jag har stort tålamod, jag fattar att alla vill se, och jag släpper fram folk som ber om det, men inte för att ställa sig framför mig och täcka min utsikt. Kom i tid då🤷‍♀️ Män gör aldrig på samma vis. De kan absolut tränga sig, men de står aldrig och lutar eller trycker sig emot en på det där viset. Jag hatar att ha kroppskontakt med folk jag inte känner, och speciellt tjejer för de är så oberäkneliga. Män är enkla att hantera 😂 Jag hade en kille till höger om mig och vi hade till och från-kontakt med våra överarmar. Men han lutade sig inte på mig. Eller jag på honom för den delen.

Jag hatar brudar, och jag skulle enkelt kunna generalisera dem utseendemässigt, men jag har ingen lust att ta det idag;)

Så, nog klagat, för det var verkligen det enda som fanns att irritera sig på, och jag kom efter ett tag på ett bra motvapen, jag hade håret utsläppt och det funkade rätt bra att kasta det bakåt, då släppte trycket för en stund;) Jisses, kommer ni ihåg när man fick röka på konserter? Eller hade med sig tändare för att hålla upp? Då hade jag inte kastat med håret😜

Thåström började strax efter utsatt tid, och sen var det bara att njuta. Han var glad, och log och skrattade, det är inte ofta man får se det, och han sa heller inte en enda gång ”Varsågoda” som han brukar, utan ”Tack” 🙂 Jag gillar ju iofs det störiga, självmedvetna Varsågoda:) Att han var på bra humör var uppenbart, och att sången kom från hjärtat är också helt tydligt. Hans scenspråk är ju väldigt annorlunda mot de flesta, det är händer och fingrar som viftar och fötter som går på tå. Det är ingen större skillnad från när jag såg honom 1985, samma energi och inlevelse.

Han såg förbannat fräsch ut, jag må vara partisk för jag har alltid tyckt han är snygg, men jäklar vad stilig han är🤗

Även om många av låtarna är små ganska enkla vardagsbetraktelser så blir de stora mästerverk när han lägger sin själ i dem.

Utan tvivel var det de gamla godingarna som fick fart på publiken mest av allt, även om det var bra drag hela tiden. ”Slickar i mig det sista” och ”Fanfanfan” som är en mysrysare, och när ”Kriget med mig själv” kom så lyfte nog taket lite extra:) och när han körde ”Blå himlen blues” och på slutet CC Cowboys så inser man hur orden sitter fastbrända i muskelminnet:) Bara sluta tänka, bara känna och sjunga med.

Han har ett enormt låtmaterial att luta sig mot, och setlisten var fab.

Tyvärr inte min bild, det hade varit coolt:) Den är från hans Instagram.

Jag är rejält avis på alla er som ännu inte sett honom på turnén. Ni kommer få en fin afton:)

Så var det slut. Han tog leende avsked, kastade slängkyssar (!!!) och klev av scenen, och bandet spelade klart, och sen tändes lamporna i taket. Jag kan konstatera att jag tappat förmågan att stå still i timmar 😂herrejävlar vad ont i ryggen jag hade. Och knäna, fötterna, höfterna. Måste öva upp den igen!

Tvåtusen femhundra människor skulle nu ut. Och är det någon gång som det går snabbt så har jag inte varit med om det ännu. Det blir ju som en kork. Vi hade inga jackor och behövde inte gå via garderoben, men det var svårt att se någon utväg. På något vis så hamnade vi snabbt vid trappan ner, som var avstängd. Eller av tre trappor upp/ner så var två avstänga, den tredje ledde ner till garderoben, och där stod en biffig vakt och försökte hålla ordning på folk. Jag sa något till honom om garderob och han svarade att jo, det var kön dit.

”Men om man inte har nån jacka då?” Frågade jag, och då svarade han att då fick man gå före:) och så gjorde han plats så vi kom förbi:)

DEN känslan var värd att frysa lite på väg till bilen, för oj så skönt att slippa köa. Nu hade vi bilen kanske 2-300 meter bort, så man hann ju inte frysa ihjäl direkt, men kallt var det. Vi träffade på Robban som skulle hämta en kompis, han hade erbjudit sig att skjutsa oss också men vi ville äta burgare efteråt:) Jag hade inte ätit mer än kvarg efter dagens träning, och inte syrran heller, så vi var hungriga som vargar, och styrde kosan mot Max. Där satt vi sen och käkade, kollade på videos från konserten och avslutade det hela med en lyxshake. Innehållande typ 500 kalorier…. Det brukar normalt avskräcka mig, för så gott är det inte;) Men nu blev det en perfekt avslutning, man måste ju fira lite extra. Och sen frös vi så vi hackade tänder, på allvar alltså, de skallrade runt i munnen halva vägen hem 😂

För övrigt måste jag innan jag slutar säga något om scenen! Jag har aldrig tidigare sett en sådan belysning som han hade, med lampor hängandes i sladdarna över hela scenen i jämna rader. De höjdes och sänktes och gav en jäkligt snyggt ljus. Känslan av råddig industrilokal var påtaglig, även fast vi var i ganska tråkiga Fyrishov, som ändå bjöd på mycket bättre ljud än exempelvis kassa Tele2 arena.

Ja, en fantastiskt kväll, med magi och ont i kroppen, men mestadels en härlig känsla av värme. Ni vet när man är sådär lycklig och nöjd, så var det❤️

Nu ska jag ut i solen ! Vi hörs snart!

Reklam och annonslänk för Cellbes

Idag vill jag visa en superhärlig tröja/hoodie, i finstickat🤗

Den finns i grått också, och just nu nedsatta så passa på:) Den är tunn med en snygg huva, och fina stickade resårer i ärmarna. Perfekt att ha under jackan nu, lagom varmt utan att bylsa till det:) Färgen är sjukt snygg!

Den är väldigt skön, jag tog en storlek större än min vanliga för jag trodde den skulle vara lite tajtare, men det hade inte behövts. Jag är väldigt sugen på den grå med, som vanligt, när jag hittar något jag gillar och trivs i så vill jag gärna ha alla färger 🙈

Jeansen jag har till är också helt suveräna. De är också nedsatt nu, många, kanske alla, jeans har 100kr rabatt:)

De här kan man dock gott gå ner en storlek i, i alla fall de mörkblå:) Jag hörde nånstans att ju ljusare byxor ju mer töjer de sig, men det är inte verifierat, bara hörsägen:) Jag har beställt ett par till i svart:) och en storlek mindre.

Det finns mycket fint hos Cellbes, nu som alltid:)

Corrinda har ju kommit hem från sin två månader långa resa i Costa Rica. Från början var det tänkt att de skulle till Tamarindo, och stanna där en månad ungefär, med dagsutflykter därifrån. Så blev det inte, för det fanns ju alldeles för mycket att uppleva:) De har flängt runt massor, och verkligen utforskat den delen av världen, och de har fått mängder av nya erfarenheter. Massor av folk har de träffat, från jordens alla hörn, och ofta var det lite efter hur de skulle röra sig som de hakade på. Nån sa att de borde åka dit, och då följde de med, så jäkla najs att ha möjligheten att göra så:)

De började sin resa från Arlanda, mellanlandade i Amsterdam och sen vidare till Panama. Där var flyget de skulle ansluta med till San José inställt, så det blev lite förvirrat en stund, innan de checkades in på fint hotell, på flygbolagets bekostnad. Det innebar att de bara fick en dag i San José i stället för två, och det var de väldigt glada över i efterhand. Det visade sig att huvudstaden var lite väl farlig. Det första som hände var att en av tjejerna fick sin halskedja avsliten, nån som bara högg tag i den och drog sönder den, med ett rejält sår på hennes hals som följd. Sen blev de bestämt avrådda från att gå ut när det var mörkt, så det de gjorde där var att äta lunch ute, och sen beställa pizza hem till rummet. Inget de rekommenderar. Sen började drömresan:)

De tog taxi och åkte vidare till Jacó, där livet var mer trevligt, och sen var de i krokarna av den staden ett tag, tills den fjärde tjejen anslöt lite senare. Hon testade positivt på covid dagen innan och fick boka om sin biljett. Sen hängde de fyra ett tag men delade sen upp sig. De ville lite olika saker, och den ena drog till Mexico och den andra till Nicaragua, med tjejer de träffade längs vägen. Corrinda och Jasmine, Jasse, stannade tillsammans.

Det roliga i det här är ju att de inte kände varandra innan, inte det minsta. De träffades via en Facebookgrupp där folk söker resesällskap. Från början var det ett annat gäng tror de var runt 10 tjejer som skulle åka, men sen delades den upp när de insåg att det skilde en del i vad folk ville göra, och de här fyra tjejerna bildade en egen grupp. De har haft möten via zoom, och en kväll träffades de i Stockholm före jul. Sen drog de tillsammans:)

Corrinda och Jasse insåg snabbt att de var som två bitar av samma person, och de har inte haft minsta tjafs på hela tiden, bara massor av skratt och suttit ihop 24/7. De har delat allt:) Vänner för livet, helt underbart.

Jag ska se om jag kan få henne att berätta mer noga om resan, för det är ju kul att ha på pränt även för henne, men hon är inte en sån som gillar att skriva:) Men det gör jag så bara hon berättar kan jag nedteckna:)

I alla fall. De bestämde sig för att dra till Mexico sista veckorna. De hade gärna åkt till Florida eller Hawaii som bara låg fem timmar bort, men att åka in i USA är ju så förbannat knöligt med massa papper och visa osv. Men Mexico var också på bucketlisten:)

Första kvällen där så ringde hon mig när hon höll på att göra sig i ordning för att gå ut på nån berömd nattklubb. De hade flugit dit och resan hade gått bra, det var ett fint boende och allt var toppen. De ligger sju timmar efter oss, så det har var sent på kvällen/natten hos mig. Dagen efter när jag och syrran är på väg för att träna, klockan var halv tolv, så ringde Corrinda. Jag tittar förvånat på mobilen, tänker att jag kan inte svara för det är via Instagram och jag har inget wifi, men samtidigt vet jag att Patricia sagt att det funkar ändå. Men sen insåg jag…

Vafan? Klockan är inte mer än svintidig morgon där, varför ringer hon nu? När vi pratade nyss?? Jag svarade. Fick upp en skrattande unge på skärmen, med Jasse i bakgården, tur att jag såg dem för det hon sa hade ju skrämt ihjäl mig annars.

”Mamma! Jag har suttit i mexikansk fängelse!”

Eh, say what? Men jodå, hon hade blivit haffad av polisen. Det var inte helt lätt att förstå henne för hon var ju så lättad, full av adrenalin och både skrattade och grät samtidigt, jag var till och med tvungen att fråga henne om hon skrattade eller grät. ”Båda!” Var svaret:)

Nu tar jag, Corrinda, över här 😉

Såhär gick det till: Jag och Jasse hade pratat med två norska killar som vi mötte upp på en bar, vi hade en skitrolig kväll med barhäng och sedan nattklubb. Sedan när det var dags att gå hem följde dessa killar med oss för att se till att vi kom hem säkert. Jag och grabbarna vek av in på en mindre gata i hopp om att det skulle vara en liten smart genväg, vilket vi snabbt fick ångra, haha. Jasse stod kvar på den stora vägen och snackade med ett syskonpar och pratade. Syskonparet säger då till henne att man inte ska gå på ”småvägar”. För att tillägga var det inte en gränd, utan en mindre gata bredvid huvudgatan. Hon ropar då efter oss att vi ska komma tillbaka, men just precis då körde en pickup med polis fram, och rusade rakt emot oss med sina automatkarbiner i famnen. Ena killen tog fram de pengar han hade på sig för att betala polisen, men det räckte inte enligt honom, så de pengarna stoppade han bara ner i fickan. De pratade enbart spanska och innan vi hann säga något var båda killarna försedda med handklovar. Mig satte de inte på några, så jag trodde jag hade klarat mig och började gå tillbaka till Jasse i hopp om att kunna lösa det här tillsammans, men hann bara någon meter innan en polis ryckte tag i min arm med och kastade upp mig på flaket.

Vi satt nu alla tre på den här bilen med en polis i sätet framför oss. Vi fattade ingenting och hade fortfarande hoppet uppe om att de kanske skulle skjutsa oss till en bankomat för att tvinga oss ta ut pengar, har du cash så låter de dig vara. Jag hade inte en krona på mig, likaså killen de precis tog allting av. Till en bankomat kom vi inte, nej vi blev avsläppta bakom en polisstation i en halvläskig gränd. Väl där visiterade de oss för att sedan ta in oss till ”stationen”. Det här måste ha varit bakvägen in för det såg inte så trevligt ut därinne. Ingen reception eller nånting, raka vägen in till två celler, en tjejcell och en killcell. Mig drog de tag i först och skulle ta mugshot, så ja, nånstans i Mexico finns nu jag stående med en bricka och ser säkert skitrolig ut. Efter det tog de in mig till ett avskilt rum och här börjar oron komma. Tre polismän med vapen möts jag av i rummet. De ber mig skriva ner mina uppgifter på ett avslitet hörn av något papper, jag skriver namn och personnummer men låter bli att skriva de 4 sista, för de kontrollerade de inte ens, mig ska de inte få tag på igen tänkte jag;). Sen tog de min väska och tog ut min telefon, kort och klocka som de la i en separat påse. Väskan fick jag aldrig se igen, var en tjejpolis där som säkert tyckte den var fin.. Skitsur är jag över det, men det kunde faktiskt vart värre:) Jag frågade gång på gång, vad har jag gjort? Vad är det som händer? Hur mycket pengar ska ni ha? Utan några som helst svar. Jag kommer ut från rummet och ser då de två killarna jag var med stå där med ett lättat uttryck när de fick se mig komma ut därifrån. En polis leder mig mot cellen och öppnar, varav ena killen stoppar honom och ber att de inte ska ta in mig där och att han betalar vad som helst. Poliserna visste redan om att han inte hade några kontanter på sig och sket fullständigt i vad han sa och slängde in mig och stängde gallret.

Det var en liten cell med två stenbänkar och en toalett. På ena bänken satt det redan två tjejer. Killcellen däremot var fullpackad. Jag vänder mig om och ser andra killen gå in i rummet jag precis var i. Efter ett tag kom han ut och blev precis som jag ledd mot cellen. Andra killen gick in och sen såg jag inte honom något mer, fick veta av hans kompis att han hade på något vis lyckats betala sig ut och var påväg för att ta ut mer pengar åt mig och hans kompis. Mitt hopp steg och jag kände mig lite lättad. Men en timme gick, två timmar gick, jag började inse att jag kommer få spendera hela natten där. Jag och killen som var kvar började båda bli lite småstressade. Det blev slagsmål i killcellen och jag började bli lite rädd att något skulle hända honom därinne. Hela tiden kom det in kille efter kille som polisen hade kört dit, det var lite skämtsam stämning varje gång det kom in någon. ”Hörru, vad blev du tagen för då?” Alla hade blivit tagna av någon fjantig anledning. De är så jävla korrupta där.

Jag börjar bli orolig över att Jasse blev lämnad kvar och jag har ingen möjlighet att få tag i henne. Jag insåg att jag inte kunde göra nånting och bestämde mig för att om jag lika gärna skulle få vara kvar där ett tag till, kan jag lika gärna sova ett tag. Så ja, jag la mig på stenbänken och somnade haha. Vaknar efter 1 timme och jag blir uppdragen av två poliser som säger att jag ska ut. Jag blir ledd till en dörr och där möts jag av Jasse. Vi kastar oss i varandras famn och ville helst inte släppa taget. Den lättnaden att få se henne igen glömmer jag nog aldrig.❤️

Jag får då höra hennes sida av historien. Hon stod kvar vid stora vägen och slängde bak blickar för att se att vi var kvar där med poliserna. 5e gången hon kollar bak är gatan tom. Hon förstod då att de hade kört iväg med oss. Syskonparet hon stod med var snabba med att erbjuda sin hjälp. De gick till deras hotell för att prata med receptionen i hopp om hjälp där. Ingen hjälp fick dem. De fick bara massvis med nummer som alla ledde till helt fel ställen. De pratar med en i personalen som har tre olika teorier om vart vi är. Första alternativet är att de bara kört runt på oss för att skrämma killarna att ta ut mer pengar, andra alternativet var att de inte var intresserade av mig, utan bara killarna och hade släppt av mig på mitt hotell. Hon ringde då till hotellet, utan svar. Tredje alternativet var att vi var på polisstationen. Jasse ringde säkert 30 olika nummer, alla ledde fel. Hon ringde till Svenska ambassaden, de öppnade inte förens klockan 09. Hon ringde Utrikesdepartementet som gav henne nummer till Colombia?? Men tillslut, många samtal senare kom hon rätt. Hon frågar efter mig, men när de hör att hon pratar engelska slänger de på luren. Helt uppgiven letar hon efter någon som kan både spanska och engelska för att få hjälp med översättningen. Poliserna kan prata engelska men de väljer att låta bli och enbart prata spanska för att vad jag tror, jävlas. Hon frågar vakten utanför hotellet om hjälp. Han ringer då samma nummer och får bekräftat att de har mig och två norska killar. Vakten hjälper henne att få åka med deras hotelltaxi för att ta sig till mig. Väl inne i taxin berättar chauffören för henne att han fullständigt hatar polisen i Mexico. Han hade själv jobbat som polis för många år sen, men slutade när det började bli så extremt korrupt. Han berättade att han hade kört hundratals grabbar till stationen för att hämta ut sina kompisar, men aldrig nånsin, under sina 10 år som taxichaufför hade han kört någon för att hämta ut en tjej. Jag hade otur helt enkelt. Hon hoppar av vid stationen och möter de två norska killarna utanför som båda såg uppgivna ut. De hade sprungit till varenda bankomat som fanns för att försöka ta ut pengar för att betala för mig. Men ena killen hade nått sin maxgräns för uttag och den andra hade American Express, vilket inte bankomaterna i närheten tog emot. (Medan jag låg och sov hade killen jag satt inne med kommit ut för att hans kompis lyckats ta ut pengar). De följer med Jasse till bankomaten och de får äntligen ut pengar. 314 dollar kostade det per person för att komma ut. Jasse går in på stationen och betalar poliserna. Hon gav 350 men någon växel fick man inte räkna med där. Ena killen var snabb med att erbjuda sig att betala tillbaka till Jasse eftersom de kände sig lite skyldiga till att jag fick åka in.

Jag kom ut efter 3 timmar i den där cellen och vi fyra var alla chockade, lättade och trötta efter den här långa natten. Vi tar taxi hem och jag ser då att klockan är runt 7 på morgonen. Det var när jag kom tillbaka till hotellet som jag ringde mamma och både skrattade och fällde några tårar av lättnad. Dagen efter hängde vi alla igen och kunde skratta lite åt det vi hade upplevt.

Utöver den här händelsen hade vi en fantastisk vecka i Cancún, många vänner och mycket skratt. Sedan åkte vi vidare till Playa Carmen och Tulum som var lika fantastiskt. Mer om det och Costa Rica kanske jag kan berätta en annan gång om det skulle vara av intresse.

Så ska ni till Cancún, håll er till huvudvägen. 😉

Corrinda

Antar att ni fattat det🙈 Min vana trogen så är jag inte så förutseende att jag gör saker i förväg. Just nu är den för lång, så jag måste korta i den. Jag älskar att stryka i andras texter men fan vad knöligt det är i mina egna 😉 Men det är klart till i morgon, hoppas jag.

Veckan är ju snart slut nu igen? Herregud vad snabbt det går. Inget av barnen fick nån reaktion på tbe-vaccinet men idag när Jamie tog av sitt plåster så hade han en ful rodnad under det. Men nästa gång tar vi av det snabbt:) Han gömde det lite under alla kläder, glömde är väl rätt ord kanske. Jag rycker plåster direkt, så snabbt det är möjligt. Avskyr när de blir kladdiga och slabbiga. Jag tejpar ju mina ärr fortfarande, de sa ”så länge du orkar” och eftersom det inte är speciellt jobbigt så orkar jag:) Sen gör det lite ont om jag inte tejpar också, det bidrar såklart😅 Snart blir det sommar och sol och man bör tejpa ärr första sommaren för att slippa att de blir vita och synliga. Egentligen skiter jag i det😂för jag har ju gamla ärr där, de skar i samma, och de är breda och fula. De nya är smala och finare även om de skulle råka synas. Men, jag är nyfiken på hur skillnaden blir. Jag har ärr på foten, låret och knät som aldrig tejpats eller ens sett solkräm, som ändå är rätt ok. Åldern tar såklart också ut sin rätt, sist jag opererade mig innan i höst, var jag 18 år. Ish 🙈

Tejpen kan sitta kvar tills den lossnar, och den fastnar tillbaka när den torkar efter dusch. Eftersom den inte alltid fäster toppenbra direkt när den är ny, utan man helst får värma den lite, med hjälp av att hålla händerna över, och gärna gnugga lite, så byter jag så sällan jag kan. Huden under mår bäst då också. Men idag behövde den bytas, och nackdelen när den sitter länge är att den blir lite kladdig och man får skrapa loss gammalt klister. Och det sitter ju stenhårt i hårstråna på benet😂De passar på att växa upp under tejpen, och klibba fast som fasen. Nu blir det luftning till i morgon.

Det som är vitt på bilden är det gamla ärret, som såklart sprack när stygnen togs🤦‍♀️

Extra snyggt är det ju mitt på där det ser ut som något tagits sig ut ur kroppen, kanske en Alien 😉 Nä, jag tror inte att det syns sådär mycket faktiskt, det är nog mer lampans sken. Jag opererade där 1976… 🙂

Jag brukar smörja in med Bio-Oil när jag inte tejpar nytt direkt. Det är en trevlig liten smörja:)

Igår hade Novalie och Lovelia tid hos optikern för att göra synkoll och skaffa nya brillor. Egentligen behöver väl ingen av dem nya pga att de gamla är dåliga eller så, men de är tonåringar va 🤷🏼‍♀️och tonåringar som ÄÄÄLSKADE de förra brillorna, avskyr dem nu.

Själv återanvänder jag mina första brillor som jag tvingades skaffa i sjuan. Men bara på hemmaplan;) Allvarligt nu, jag valde dem för att de var de mest diskreta🥳 Åttitalet ändå va;)

Jag hatar glasögon. Jag hatar det så mycket att jag inte använder det mer än om jag absolut måste. Annars är det linser eller helt utan, så dåligt ser jag inte. Ibland kör jag iväg med bilen och kommer nästan fram till skolan, där det är en gatuskylt jag alltid tittar på, vanans makt ni vet, och inser att den är lite suddig. Fan också, inga linser 🙈 Men jag har oftast en i fickan, jag har endagslinser, så då får jag peta i en. Brillor användes framför tv:n, för annars ser jag inte hur snygga folk är;)

I alla fall, synundersökning *två och två par nya brillor, 4500kr check. Kunde man haft roligare för, men vafan, det är väl schysst om ungarna ser. Även om de helst inte använder glasögon de heller 😉

Jo, jag vet att man får bidrag, det är borträknat. Och ja jag vet att barn får ett par gratis om året hos SmartEye. Nu vet jag det. Igår visste jag det inte. Nästa år, nästa år 🙂

Nu ska jag återgå till min essä. Om vädret och hur måendet kan påverkas. Sellman har påverkat mig genom att parkera i knät och bara slagga.

Han sov så gott där tidigare idag, nu sitter han och vill bli insläppt. Han kommer gå sorlet till matskålen och sen kommer han hit. Bäst att skynda få fram datorn:)

Hörrni! Vi hörs snart!!

Natti natti 🙂

Igår hade jag sagt åt alla kidsen att vara hemma direkt efter skolan. Vi skulle vaccinera dem mot TBE och jag hade bokat alla samtidigt, palla att nån glömmer bort tiden så jag får åka igen 😉

Första tiden var 17, och sista 18.15 men tacksamt nog så fick alla barnen komma in till samma tjej. Jag satt still på en stol därinne och sällskapade. Ingen av dem är speciellt rädda för sprutor även om ingen älskar det. Jag tror att det beror på hur jag uppfört mig under alla år när det varit vaccindags. Jaja det låter som jag slår mig för bröstet men då får det väl vara så, jag är övertygad om att mitt sätt är rätt 🙂

Vad är då mitt rätta sätt:)? Jo att inte göra det till nån big deal. Från att de var bebisar så tog jag dem bara i famnen, bad sköterskan sticka och sen var det klart. Behövdes det så höll jag fast dem, och det behöver man ju såklart på små barn. Då håller man rejält och stadigt så de inte rycker till för då gör det skitont. Men man ska aldrig försöka börja resonera med en rädd unge, utan är de rädda – gör det så fort som möjligt, och trösta efteråt. Inte fan kommer en livrädd unge låta sig övertalas till något som kommer göra ont?

Jag såg det varenda dag när jag jobbade på sjukhus, innan jag fick barn. Föräldrar som själva tyckte sprutor/behandlingar var obehagligt och som skrämde sina barn. Och tvärtom föräldrar som sa : Gör det bara, och sen tröstade. Det är bättre att gå ut ur rummet om man som förälder inte pallar än att skrämma upp barnet. Man ska inte överföra sina egna rädslor.

Man ska heller inte ljuga, säg aldrig att något inte kommer göra ont/vara obehagligt om det är det. Barn litar på sina föräldrar, men om de ljuger, oavsett om det är av välmening för att inte skrämma barnet, så sviker man det förtroendet. Man behöver inte säga att det kommer göra sjukt jävla skitont, även om det är så, man kan välja sina ord;)

Jag brukar säga att det kommer göra ont, en liten stund, och sen är det bra. Kanske att man får lite ont efteråt men att det inte är farligt. Jamie är minst och lite orolig, han har också varit med om två större tillbud. Det ena när han bet sig i tungan så det blev ett stort hål rakt igenom den 😬, med massor av blod och smärta i ganska många dagar, och några år senare ledde det till att han fick dra ut en tand. Så kanske tre större grejer om man räknar med det. Sen sprang han med pannan före in i en glasruta, krossade den och skaffade sig ett stort sår som fick sys ihop med fem, sex stygn, och där ärret tydligt påminner honom. Samtidigt skar han upp handleden som också fick sys. Så, att han är rädd är inte så konstigt😅

Givetvis var det svårt att förhålla sig lugn som vuxen, när blodet sprutar och man inte ser från var. Tungbitningen fick Patricia ta hand om för hon var barnvakt, och även om jag kom så fort jag kunde, typ 20 minuter så fick hon ta det akuta. Och gjorde det med bravur❤️

Pannan var jag hemma, stod och målade trädgårdsboden när han kom utrusande med blod överallt och efter honom tjejerna som hojtade att han sprungit igenom glasdörren. Det var blod överallt. Såret var en halv decimeter långt, uppe strax under hårfästet över ena ögat, och ni vet ju hur mycket det blöder från huvudet. Och hur det rinner. Jag trodde hela fejset var sönderskuret först, och att ögat var rökt. Handledens sår såg först ut att vara rakt igenom pulsådern på längden och blödde rejält. Jamie hade full panik och jag fick tag i honom och bad tjejerna om en handduk samtidigt som jag tog med honom in i badrummet. Såret glipade ordentligt och blodet vällde ut och jag pressade handduken emot, varje gång jag släppte trycket forsade blodet och han fick det i ögonen igen och blev panikslagen igen. Innan jag såg hur det såg ut var det hög puls kan jag lova. Samtidigt hade jag syskonen runt omkring som var väldigt rädda de med, de fattade ju att det var allvarligt.

I den situationen måste man som vuxen hålla sig lugn. Inget blir bättre av att man flippar ur, tvärtom. Barnet, eller om det är en vuxen, som är skadad, måste hållas så lugn som möjligt för att förhindra ytterligare skador och/eller blodförlust, och så är det bara. Din egen panik får du ta sen🤷🏼‍♀️

Handleden och pannan, håll tryck. Enkelt man har ju två händer, eller hur;) Nä, jag fick hjälp att hålla trycket på huvudet medan jag fick stopp på blödningen från handleden, den var inte genom pulsådern tacksamt nog, men precis intill. Sen var det bara att sätta oss i bilen, syrran var hemma hos oss och målade hon med, så hon körde. Patricia kom samtidigt och fick den höga äran att torka blod i hela huset. Jodå, det var fullt ställ den gången. På sjukhuset fick Jamie stå ut med massa kläm och känn, bedövningssprutor i både panna och hand och sen ett tiotal stygn.

Barnen hemma var skärrade såklart men ändå lugnade av mitt lugn. Som ju var rent fejk såklart, jag är ingen supermänniska;)

Nu blev det här väldigt långt ifrån en sketen TBE spruta 😂😂 men ni fattar, behåll alltid lugnet.

Det som måste göras ska göras, där finns inget att förhandla om, lär barnen det från början så kommer ni att göra dem en av de största tjänsterna i livet. Och bespara dem en massa nervositet och oro inför saker.

Är det något som måste göras, och det gör ont eller är obehagligt, så gör det så snabbt och chosefritt som möjligt. Ta snacket efteråt, och trösta. Massor. ❤️

Låt inte barnen få ett val om det är något de inte på allvar kan välja bort. Det slutar bara med att barnet känner sig sviken och lurad.

I alla fall😂😂

De fem minsta – första TBE-sprutan ✅

Nästa om en månad. Jag ska köra min första på drop-in, under veckan tänkte jag, om jag inte glömmer bort det.

I landsting med mycket TBE får från årsskiftet barnen gratis vaccin. Det är klokt av de som bestämmer. Jag skulle gärna se att all vaccinering blir avgiftsfri eller iaf gick på högkostnadsskyddet, för det gör det väl inte i dag? Mamma fick pröjsa tusenlappar för bältros-vaccin, för hon behövde nåt med lite annan sammansättning vad det nu var. Nån kombo som inte lirade. Det är inte så kul. Jag gillar ju inte vaccineringar så värst, men vissa är ju smarta att ta. Inte så kul att dö av en jävla fästing exempelvis, det skulle jag ta som en personlig förolämpning. Stelkramp är också bra, och polio, kikhosta, röda hund och sånt. Det för att hålla epidemier borta, inte för min egen del. Stelkramp för att slippa just stelkrampsdöden. Inte heller kul.

Ja. Och det var det:)

Sov gott 🙂

Nej okej, jag vet att det inte är en snödroppe-emoji, men det fanns inga, så jag tog det som var mest likt;)

I fredags var min syrra ledig, och efter att vi tränat så undrade hon om vi skulle åka till Botaniska trädgården i Uppsala och kolla på snödroppar. Jag erkänner att det var ungefär det sista jag ville ägna mig åt, det lät urtrist ju. Jag hade ett utvecklingssamtal med Jordan och hans lärare, som envisades med att uttala hans namn på det engelsktalande viset, med ett dj-ljud på J:et i början och sen ett tjockare d. ”DjorDán”.

Jag brukar inte rätta folk, utan tycker att de får väl uttala saker som de vill, förutom Ketchup, acceptera och kex😜kom igen, nån måtta får det vara! Men egennamn, fine. Jag har ju valt namn till mina barn som funkar även internationellt, till stor del. Men jag uttalar dem på svenska, för det går lika bra. Många vill gärna använda det mer utländska uttalet, allra helst om Jordan och Jamie. ”DjorDán och Djäjmee” 🤷‍♀️ Ungarna bryr sig inte, och inte jag heller, för det är inte så lätt att veta hur föräldrar tänkt. Däremot har jag en aning svårt för när folk inte lyssnar på förälderns sätt att säga barnets namn och sen använder det. Jag säger inte DjorDán, utan Jordan. När jag gång på gång i samtalet säger Jordan och läraren ändå säger DjorDán så är det lite märkligt tycker jag. Men inte tillräckligt för att jag ska säga ifrån, folk får väl uttala som de vill, och barnen bryr sig inte det minsta, som sagt.

Nåväl, det gick utmärkt, och eftersom jag sen redan hunnit duscha och äta, och ändå måste ut för att handla så åkte jag med syrran. Tänkte att en promenad är ju alltid trevligt, snödropparna var sekundära:D Man kan säga att jag blev överbevisad och ändrade uppfattning snabbare än snabbast:D

KOLLA!

Jag själv har EN snödroppe hemma i min rabatt men nu måste jag nog peta ner en hundra lökar eller så i höst, för det är ju en helt magisk blomma. På köpet så googlade vi oss till experter på den lilla blomman, för det var smycket vi undrade. Bland annat vet vi nu att snödroppar faktiskt kan smälta snö, för den håller någon grad högre temperatur än omgivningen och därmed smälter snön runt den så den kan komma upp. Det vet man ju om man sett en, men nu vet jag att det är så på riktigt:)

Om ni bor i Uppsala, så rekommenderar jag er ett besök i Botaniska trädgården, i helgen var det nåt program med massa aktiviteter, författarbesök och kaffe osv, antar att det inte är det nu. Men, skit samma, det är snödropparna ni ska kolla på, inte dricka kaffe:)

Åk dit och gå en SnowDropWalk😍

Pysselbegäret är högt, men med tanke på min enda snödroppe och absolut inget kul material, som glasen ovan , så struntar jag i det, men kanske till nästa vår?

Reklam och annonslänk för Cellbes

Jag har inte använt skjorta på ganska länge. Förr var det en del av min standarduniform, både som tonåring och som mamma, det finns få plagg som är så mångsidiga:) Men modet ändrades och allt skulle vara figurnära och tajt och det är förvisso fint, men inte alltid bekvämt. Jag vill kunna röra mig helt obehindrat, inte känna hur det stramar under armarna, över axlarna eller hur jag ideligen måste dra ner plagg som åkt upp. Och nu är vi tillbaka på det oversized 😁cirkeln är sluten:) Men till skillnad från oversized på 80-90-talet som verkligen var stort som oformliga tält, t-shirts såg ut som en fyrkant, lika bred som lång med två fyrkanter till ärmar, så är det idag mer av rymligt.

Jag skulle vilja kalla det för bekvämt:) Den här skjortan från Cellbes packade jag upp, och lät ligga för jag var sjuk i covid när den kom.

Den låg snyggt och prydligt hopvikt på en brudkista i vardagsrummet och jag såg den i ögonvrån, men hade inte ork att byta, och verkligen ingen lust att ”offra” den på att ligga sjuk i soffan🙈

Sen blev jag frisk, och premiäranvände den på en kväll med fotbollskillarna ute på O`learys och sen dess har jag älskat den:) Oftast som här, med en t-shirt under och till jeans,

Skjortan är mjuk och go, lite mer stadig i tyget än sladdrig och ärmarna har sån där knapp på insidan när man vill vika upp dem. Det vill jag alltid ha, förutom på vintern för då blir det så knöligt under jackan:)

Jag såg nu att det finns en helt grå variant också 😍

Den är dessutom nedsatt:) Jag tror jag ska beställa en sån med, jag älskar ju grått!

Jag trivs otroligt bra i skjorta, och det måste såklart vara en sort som inte blir fult skrynklig så fort man släpper strykjärnet. Alltså, jag köper inte ett plagg som behöver strykas, förutom typ lucialinnen;) Nu har jag uppdaterat min garderob med flera stycken och älskar det. En skjorta kan man ha till allt, antingen knäppt hela vägen upp, eller halva med ett fint linne eller om man är mer vågad, en fräsig BH;) Eller helt öppen med favoritlinnet eller tischan under. Eller så knyter man den, i midjan, eller ner på höften, har den som kofta eller knyter runt midjan. Har man ett linne man känner sig lite naken i så är det perfekt att slänga på en skjorta över.

There is no end to the possibilitys:)

Förutom att det är sol ute idag som gör mitt sinne lätt, så hade det också kommit in massor av våriga plagg hos Cellbes som gjorde mig glad. Det är som bekant de plaggen som är roligast att shoppa:)

De hade också 25% på gardiner, de på bilden blev jag väldigt förtjust i, kanske ska byta ut de grå i vardagsrummet….?

Cellbes hittar ni här:)