I morgon ska jag ut. En kompis messade för länge sen och frågade om jag ville hänga med på 80-talsfest på Flustret, en anrik festlokal i Uppsala. Jag hade helt glömt av det, eller nej, det är fel, jag hade full koll på ATT vi skull gå och vilket datum, men däremot ingen koll på att maj har rusat på så vi är där. Vilket också innebär att jag måste iväg NU och köpa presenter till mina tvillingar som fyller på på lördag.

Så, det jag skrev i går om spegelvägg och fluffigt hår är med andra ord väldigt aktuellt:) Jag känner dessvärre exakt noll lust för att ens försöka hitta något 80-tals-aktigt i garderoben, eller att ägna timmar framför spegeln med en hårfön 😂 Men, jag har varit på en sån här grej på Flustret förr, och det är inte alls så att alla är utspökade. Så, jag kör på jeans och top. Och hade jag haft blå mascara hade jag tagit den:) Men inte ens det har jag. Kanske kan köra blå ögonskugga ? Och vit nivea på läpparna🙈 och för all del, jag skulle kunna ta min skitsnygga skinnjacka i äkta läder från Turkiet, med axelvaddar som man inte skojar bort. Dessvärre fastsydda och helt omöjliga att ta bort utan att sabba jackan, annars hade jag gjort det för länge sen. Å andra sidan är jag kollektivt pissförbannad på allt som har med Turkiet att göra och exakt alla turkar för någon av dem har sabbat mitt Instagram. 🤷‍♀️ Nej, det blir ingen skinnjacka:)

Planen är också att det ska bli en lugn kväll, inget krypa hem direkt, för jag ska vara barnvakt åt Jack på lördagen. Janelle och Simon ska på bröllop och lillprinsen dyker upp här redan tidigt. Inte läge för bakfylla. Nu är Helen som jag ska gå med inte gränslös utan tvärtom. Det kommer bli kul, på scenen är The Playboys(ingen aning vilka de är) Lili&Susi(🙈) Anki Bagger(kommer knappt ihåg vem det är) och Tommy Ekman. Honom har jag nog sett, tror han var där förra gången, och förvånade mig positivt. Men det spelar egentligen ingen stor roll, bara att få gå ut och göra något annat än sitta hemma och älta allt skit som är kommer bli skönt. Och det var alldeles för länge sen som jag träffade Helen så det är ju det roligaste av allt:)

Annars då? Jomen visst. Same same och inget nytt under solen. Min bil förresten, som jag upplevde att ratten ryckte efter besiktningen!

Corrinda körde den och bekräftade det. Den rycker. Fans helhets jävla skit jag orkar inte mer. Mailade kundtjänst på bilprovningen. Hatar ju att ringa, men insåg att jag inte skulle få ro innan jag fått det här åtgärdat. Så jag ringde kundtjänst, och fick vänta i kö. Sen fick jag numret till stationschefen och ett annat nummer till själva stationen tror jag. Ingen svarade. Jag lämnade meddelande till bossen och bad om återkoppling. Inte för att jag för en sekund tror att de skulle ta på sig något, men jag VET ju att det inte var fel på bilen innan.

En gång för många år sen så spräckte de min kylare på en besiktning. Jag kan inte säga till 100% att det var bilprovningen, det kan ha varit en annan aktör, men det var så länge sen att det nog inte var utsålt än. Jag stod där med Patricia som var liten, ett eller två år gammal, och Janelle ett år äldre än henne. Två små barn alltså. Killarna körde upp bilen för att göra bromsprov och när de bromsade så exploderade det i huven och vatten och ånga sprutade upp.

”Vad hände nu??” undrade jag och de sa att det var kylaren som spräckts. På min fråga om jag ens kunde köra hem, svarade de att det borde gå bra. ”Så kontaktar du en verkstad sen”.

Jag frågade flera gånger om jag kunde köra den, och de sa ja. Jag kom en kilometer. Sen dog bilen, och jag kunde med nöd och näppe svänga undan in på en väg. Det här var 1997 -ish och mobiltelefonen hade inte direkt tagit över än, utan där stod jag. Två små ungar och ungefär en mil hem. (Jag googlade nu, det är cirka nio kilometer) Ingen buss gick där jag var, och jag hade ingen vagn. Fan. Sa jag inte, utan jag tror jag använde varenda svordom som uppfunnits. Det var lite för långt för att gå tillbaka till besiktningen, dessutom ingen gångväg utan i så fall på en 70väg. Med två småbarn. Nej tack.

Jag öppnade bakluckan och hittade faktiskt en skraltig paraplyvagn. Patricia kunde i alla fall få åka men Janelle fick gå, en mil. Genom ett industriområde, och jag antar att det var industrisemester för absolut inget var öppet. Jag försökte leta reda på en telefon, antingen en telefonkiosk eller ett öppet ställe för att få låna en, men det fanns inget. Förrän jag kommit halvvägs hem och då kunde jag lika gärna fortsätta, det gick förvånansvärt bra. Janelle var en tapper liten tjej och traskade på bredvid mig. Även om jag hittat en telefon, vad skulle jag med den till? Exmaken var nog bortrest, antar att det var marknad eller nåt för annars hade aldrig jag besiktat, pappa var i Köpenhamn och deras bil stod på Arlanda, syrran hade inget körkort och svärfar var också upptagen, alla jobbade eller var bortresta. Så bilen fick stå där. Bredvid Sibyllan. Vi kom ju hem, och bilen bogserades därifrån till verkstaden, besiktningen tog inte på sig ett skit och sen dess är jag obekväm med att åka dit.

Jag tycker att de killarna var riktigt grisiga. Antar att de ville skydda sig själva, för det är väl inte så kul att råka sabba någons bil. Det hade säkert hänt ändå, eller inte. Vem vet, men jävligt oschysst att skicka iväg mig med två småknattar.

Nåväl, tillbaka till nutid. Stationschefen mailade mig senare under dagen. Han beklagade och sa att tyvärr händer sånt ibland,(vafan??) men att det nästan alltid löste sig om man rattade bilen med fullt rattutslag, utan att tvinga kvar i ytterläge några gånger. Jag messade Corrinda som hade bilen till jobbet och hon körde till närmsta parkering och rattade runt bilen. Det verkar som det släppte.🙏

Jag har inte kört den själv men hoppas det löste problemet. Jag orkar verkligen inte mer krångel nu, då tror jag att jag går sönder helt.

Det är också lite väl mycket framöver. Födelsedag i helgen, mamma fyller år på måndag, sen är det konfirmation, sen student. Vi ska också försöka hämta hem husvagnen, fixa det som ska fixas på den, besikta den och köra den till Norberg. Som det känns just nu så blir det ett juniprojekt. Jag ska byta däck på min bil, och på pappas och även besikta hans. Vi har inte dubbdäck, nej, utan de är helt ok att köra på. Dock inte optimala, vet jag nu sen jag varit och kört bil med Continental för några år sen. Att jag inte bytt redan är för att … jag vet inte🤷‍♀️ det var snöstorm i april när jag funderade på det och sen hände allt annat.

Jaha, om man skulle ta och kamma till sig och åka och köpa presenter nu då? Det blir nog bra!

Sen är det lite förnedringsträning i kväll, det bli bra, fast jag har sån träningsvärk i magen efter det Corrinda och jag körde att det är svårt att använda de musklerna;) I går lyckades jag i alla fall få upp mer i marklyft än på länge, mest sen operationen. Må hända med en aning hjälp av David som puttar bak axlarna, men ändå, han hävdar att han inte gör varken till eller från, så jag väljer att tro på det nu:D

Faktiskt så är träningen det enda som känns som det går år rätt håll just nu😂 och det med babysteps. Men sakta men säkert börjar det kännas lite bättre i både flås och styrka. Jag har fortfarande svårt för att bli andfådd, men det är inte riktigt lika som för bara ett tag sen. Då rusade pulsen och slog i taket direkt och hela kroppen stängde ner. ”Vad fan håller du på med, ä´ru inte riktigt klok??”

Nu är det förvisso fortfarande jobbigt, men mer som när man har riktigt usel kondis. Jag klarade till exempel av att springa löpintervaller förra veckan, trettio sekunders kuta och om det var lika mycket vila, det minns jag inte. Och jag hade mer fart på löpbandet än jag brukar, (någonsin alltså) så även om jag var kräkfärdig och yr sen så var det en framgång 🙌 Jävla covid. Sabotör. Det kommer väl garanterat bakslag, det brukar det ju göra, men just nu känns det bra. Med träningen:)

Nä, nu ska jag göra mig i ordning för shopping! Avslutar med en drömmig bild från kompisen i det varmare klimatet. Jag måste ju säga också att jag gillar att bilderna från Whats app hamnar i min kamerarulle, jag har säkert ställt in det en gång, men det hindrar inte att jag blir ruggigt förvånad att hitta dem där, speciellt om jag missat själva messet:)

Går ingen större nöd på honom:D

Reklam och annonslänk för Cellbes

När jag bodde hemma och fick en spegelvägg, ni som är i min ålder vet exakt vad jag menar, eller hur? De där spegel-fyrkanterna man satte upp och ihop till en stor spegel. Det finns ju fortfarande men jag tror det ”kom” då. I alla fall, jag minns exakt hur happy jag var när pappa borrade, pluggade och satte upp de där sex stycken fyrkanterna. Wow en stor spegel! Jag var garanterat i tonåren och ägnade massor av tid framför den:) Dels för att gnälla över hur ful/fet/flobbig/finnig jag var och dels för att måla på ett ton mascara och kajal, men kanske främst för att fixa håret. Åttiotalet krävde förutom en stor spegel, även hårblås, hårskum och jäkligt mycket hårspray. Inget hände så att säga av sig själv där vid spegeln utan det var slit. 😂 Säkert därför jag idag är allergisk mot allt som tar tid med att fixa sig 😉

I alla fall, igen. Man måste ha bra belysning vid en spegel, och pappa klämde fast en spotlight. Easypeasy.

Det där har följt med mig genom hela livet:) Jag tycker att en spotlight vid spegeln är det optimala för att se sig själv. Inte nödvändigtvis för att ta snygga spegelselfies däremot, men för att se hur man ser ut. Spotlighten lyser på en och man ser superbra. Jag har letat efter en snygg nu i ett par år. Inte hela tiden och inte med panik men jag har saknat en vid spegeln som vi har nere. Det finns massor men antingen är de fula eller svindyra.

Men till sist hittade jag den här : ❤️

Perfekt! Så snygg spotlight med sitt industriella utseende och klämman är också den perfekt, stadig men inte för tajt. Här sitter den på en garderobsdörr. Lampan är handgjord och kostar inte mer än 249kr 👌🏼

Det finns fler lampor i samma stil, taklampa och olika varianter av fönsterlampor , också de till helt humana priser.

Jag letar också lampor till mitt uterum och är väldigt sugen på den till vänster här ovan. Dessvärre tror jag inte det blir bra för fönsterrutan går i samma linje med väggen, den får inte plats att hänga. Kanske att jag kan lösa det med någon form av distans eller upphängning, jag ska fundera. För jag tycker de är ruskigt supersnygga:)

Cellbes, som de kommer ifrån, har inte jordens största utbud av just belysning, men inte heller det sämsta. Det som finns är mycket helt i min smak, jag köper ju ofta all julbelysning härifrån och även massor av ljusslingor.

Tror nästan varenda unge har en sån här i sina rum:) i olika färger.

Jag är väldigt förtjust i belysning, har alltid varit. Jag gillar inte att sitta i ett mörkt rum och uggla, utan har små belysningspunkter överallt. Man måste också ha en grym taklampa som man kan slå på när man måste städa… Jag har alla möjliga former av belysning – städ, mys, läs, allmän, dekoration osv.

Den här bordslampan har jag suktat efter ett tag

Den är på rea nu så jag borde slå till, men den kräver sin plats. Som jag inte har hittat än 🙈 Den skulle också kunna funka i uterummet men jag kan inte se det framför mig riktigt. Jag anar att om jag städar upp vinterns stök och smuts där inne och får ordning som det ska vara så kommer det bli enklare att se. Men det är ju en bit kvar dit:)

Hörni, Cellbes hela utbud finns HÄR

Deras sommarshop har öppnat nu också, vilket innebär massor av sommarkläder 😍😍 Love it!

Läget är oförändrat med instagram. Det ni ser är konton som jag är taggad i, inte mitt konto:/

Jag orkar inte skriva om det men jag kan inte sluta tänka på det, det snurrar konstant och jag är så jäkla deppig. Varenda gång det plingar till i mailen så hoppas jag så innerligt att det är ett positivt besked från instagram. Och det är mail från fotbollen, basketen, skolan, reklam, från syrran, och massa sånt. Men inget från instagram. Det kanske är bra? Inga besked är bra besked, eller? Jag försöker tro det.

Men dagarna går ju ändå, även om det är tråkigt. Idag har jag tränat, och det kändes lite här och var efter rörelseträningen:) Och kanske för att jag körde ett pass med Corrinda igår kväll också 😂

Jag hakade på hennes program och det sa axlar och mage, så det var vad som blev. Axlar och mage✅

Idag cirkelfys och lite snack:)

När jag kom till parkeringen var den full av p-förbudsskyltar…? Men hallååå?? Det stod bilar lite här och var, hipp som happ, och jag fattade verkligen inte. Fick man parkera? Eller inte..?

Gällde skylten mig ? Eller andra sidan? Det sista jag vill ha just nu är mer saker som gör mig ledsen. Som p-böter. Jag parkerade och så såg jag en av mina träningskompisar, en man. De brukar ha koll på parkeringsregler 😜 Jag frågade honom och han pekade på killarna som höll på att måla nya ränder på parkeringen. Aha, det var det de gjorde? Jag hade ju sett dem men inte vad de höll på med 😂Jag är inte helt på banan, nej. ”Ställ dig där de målat redan”, tyckte han.

Jag gick och frågade dem:) ”Hallå är det ni som satt upp skyltarna??” 🤗 Stor skillnad ju på om det är de eller nåt p-vaktsbolag. I alla fall i pengar 😅

De sa att för deras skull kunde jag stå där jag stod men om jag inte tyckte det var jobbigt så vore det ännu bättre om jag stod på en redan målad ruta. Så då flyttade jag bilen såklart. Så kunde jag gå in och träna i lugn och ro, utan oro för böter:)

Hem igen och äta och krångla lite med instagram, bli sur och deppig och sen kom det hem skolbarn allt eftersom. De skulle åka med sin pappa på speedway och gjorde sig i ordning. Själv så åkte jag och besiktade bilen. Det är samma ångest varje gång, och eftersom det liksom hopar sig just nu så hade jag ställt in mig på att få den underkänd. Fast det egentligen inte finns nån anledning. Men ni vet hur det är, eller hur?

Tjejen som tog emot mig frågade om jag hade mycket i handskfacket? Eh.. ja?? Vaddårå? Jo det finns en kontakt där som hon behövde komma åt. Okey? Aldrig sett nån, aldrig hört talas om nån och aldrig sett att de använder den. Men fine, jag plockade ut allt ut handskfacket. Och det fanns ju inget uttag där. 🤷🏼‍♀️

Det fanns under ratten nånstans. Och var tydligen till för att koppla upp deras dator mot bilens felkoder. Jaha. Jag gick in i fikarummet och satte mig och trummade med fötterna i golvet av nervositet:) En snubbe kom in och skulle fråga nåt och gick in till tjejen. Kom ut efter en stund och passerade mig.

”Är det din bil där inne?” Frågade han och jag nickade . ” Den klarar sig inte”, flinade han och jag hoppade högt. Lustigkurre där 😂 Sen kom tjejen och ville ha hjälp med att fälla upp de bakersta sätena för att kunna kolla bältena. Det är ju liksom inga svårigheter med det så jag var övertygad om att hon inte gillade min bil och tänkte underkänna den. Men den gick igenom så fint 😅 Tacksam för det 🙏🏻

Däremot så tycker jag att den är konstig nu. Det rycker knepigt i ratten i låga hastigheter… ? Det gjorde den inte på väg dit. Skitmärkligt för hon kan knappast ha sabbat den eller gjort nåt annat. Hoppas jag. Jaja, det lär visa sig.

Eftersom jag inte har nåt att slökolla på så har jag vänt mig till Facebook😂 Normalt är jag inte så intresserad av det men nu får det bli lite substitut. Jag skrattade åt den här bilden en stund 🙂

Där är de, sexton stycken coola Brandsoldater. I raggsockor 😂😜

Jag råkade hamna bredvid Corrinda som började se en ny serie. Hon har plöjt Greys anatomy men nu var den slut. Hon valde Breaking Bad, och tja … nu är jag fast jag med. Bara det att hon kommer kolla vidare utan mig och så glömmer jag det:)

Jaha och vad mer? Nä, inget. Eller jo, en sak. Eller nej, jag måste tänka igenom det först 😉 Jag är nämligen mer eller mindre helt säker nu på att jurist C inte är så korrekt som hon vill påskina. Saker dyker upp. Och det är inte till hennes fördel.

Men förutom det har jag inte så mycket att förtälja:)

I morgon är en ny dag, nya försök att få ordning på instagram, nya vikter som ska lyftas och tja… allt annat som en dag består av:)

Ha det superbra nu så hörs vi alldeles snart 🙂

😘

Det händer inget på instagram-fronten. I mitt huvud mal det däremot hela tiden. Men för att inte bli tokig så måste jag försöka koncentrera mig på annat. Grejen är bara att det är jäkligt mycket nu.

Till exempel så brinner det i Returpapperscentralen här i Uppsala. Jag körde förbi vid halv två, precis när det ska ha börjat men då syntes inget. Novalie kom strax efter mig och skickade bilder, nu kom Trixie och det är mycket rök.

Det talas om utrymning av företag i närheten och avspärrningar. Få se om jag får åka och hämta några skolbarn snart eller om bussarna går förbi.

Jag har varit och tränat i alla fall, ett rörlighetspass. Wow! En annan ledare än förnedringspasset, och betydligt behagligare. Mer böj och töj än flås och akrobatik😂 Båda var superkul! Jag tycker jättemycket om båda ledarna:)

Jag har bokat det här passet i flera veckor, men fått boka av, säkert tio femton gånger för det har kommit saker i vägen. Men nu har jag sett vad det är och nu vill jag inte missa 🙂 Däremot tror jag att jag åker iväg ikväll igen och kör antingen gym eller flås. Ska kolla med mina träningskamrater:)

I lördags åkte syrran och jag tur och retur Vetlanda:)

Fick ta ut ny kompass lite under vägen men körde fint utan felkörningar. Käkade på Biltema😂

Den där finfikan och loppisen blev det inget av. Nån som ens är förvånad 😂

Det tog totalt 12 timmar tur och retur med matstopp både dit och hem och en liten sväng in för att handla dricka. Syrran körde hela vägen 🙌🏼 stor eloge till det! Jag erbjöd mig men hon brukar referera till att hon blir åksjuk 🙂 Inte bara när jag kör då, utan oavsett vem hon åker med.

Vi hade trevligt och snackade och skrattade tills det där mailet ramlade in. Då lades det en rejäl sordin på hela livet. Syrran är ju minst lika upprörd som vad jag är.

Det är väldigt vackert att köra igenom Sverige så här års, och det är en markant skillnad ju längre ner man kommer i det gröna och blomstrande. Hemma ösregnade det när vi åkte och det var mulet större delen ner, men inte regn hela tiden.

Jag är ju fascinerad av vissa saker, och förutom brandmän och poliser och militärer så ingår även flygplan där. Oerhört mäktigt fordon. Obegripligt och inponerande:)

Även utsmyckningar i rondeller är spännande. Som i Mjölby eller var det kan ha varit:

En sur potatis🤷🏼‍♀️😜

Heliga Birgitta fick vi se också

Och sen en jäkla massa skog:)

Hemma hade Jimpa tagit med småkillarna på rallysprint och de hade tydligen en kul dag. Bonus när bilar kraschar tydligen.

Så typiskt män på nåt vis 😂🙈 Herrgud det ska alltid tas sönder och kraschas. Jag får ju myrkryp i hela kroppen vid tanken på allt onödigt jobb både innan och efter 😂

Motorsport överlag fascinerar mig INTE. Visst att en rytande motor kan vara rätt ballt men varv på varv på en bana är inte min grej. Kidsen ska med sin farsa på speedway också och jag bara …. Gosh 🤦‍♀️😂

Men huvudsaken är ju att killarna hade kul, och de verkar ha haft en trevlig dag tillsammans. Mina stackars söner kan ju behöva lite gubb-sällskap mellan varven som substitut till sin inte så närvarande fader. De får ju mer än nog av dam-sällis liksom🤷🏼‍♀️

Men inget ont som inte har nåt gott med sig, Robban är en fena på att säga rätt saker 🙂 Frågar man honom om man ser ok ut, eller om klänningen sitter snyggt eller om håret är fint så är svaret, i lite olika former: ” Är du inte alltid fin?”

Han säger aldrig nåt oschysst om sina systrar, eller mamma:)

Nu ska jag försöka ta mig i kragen och göra nån nytta. Känner hur mitt mode är inställt på deppigt, och allt är liksom tungt och tråkigt.

Men vissa i familjen har inte ett enda bekymmer utan ligger bara och carpar sol 😍

Doris älskar solen, och man hittar henne alltid i värsta solvärmen:)

Hörrni, tack för att ni finns ❤️

Ha en härlig dag!!

Jag. Orkar. Inte.

Igår när vi var på väg ner till Vetlanda så plingade detta till i mailen. Första tanken var att han kunde dra åt helvete. Sen gick jag till instagram…

Och ja, det räcker inte längre med att dra åt helvete. Jag önskar den personen som på något vis sett till så mitt instagramkonto är antingen hackat eller spärrat på nåt vis halkar ner i en köttkvarn med fötterna och l å n g s a m t mals ner. Jävligt långsamt.

För er som inte använder instagram är det kanske svårt att förstå, men för er som gör det tror jag ni förstår. Jag har använt instagram sen det kom. Min första bild är på en liten Jamie. Han är elva år snart så i elva år har jag jobbat med det kontot. Alla bilder, alla bildtexterna allt. 😥 Jag som sällan tar till ordet kränkt är det nu å det grövsta. Att nån har mage att förstöra för en helt okänd person är för mig totalt obegripligt.

Mitt konto finns inte, eller syns inte. Jag vet inte om det går att få tillbaka. Jag hoppas att det ska lösa sig, men instagram har också den jävligt irriterande nackdelen att det är i princip omöjligt att komma i kontakt med dem. Jag har haft annat strul förut och det är hopplöst.

Nu kan jag inte göra något alls från mitt konto, som är helt tomt, heter Instagram – användare istf carolawetterholm och har noll bilder, noll följare och följer noll. Jag har försökt hitta olika vägar och jag har fått iväg meddelanden från ett annat konto, men det är omöjligt att veta om det går fram. Det kan ju vara så att om jag bara sitter lugnt i båten och väntar så ger det sig. Eller…så är det exakt vad jag inte ska 🤷🏼‍♀️

Jag har en tvåfaktorsautentisering och har gjort vad jag kan för att skydda kontot. Jag kommer givetvis inte betala för dels har jag inte dryga 10 lax att kasta i sjön och dels tror jag inte en sekund att det hjälper.

Jag hoppas att det är som Janelle och Simon tror, att kontot inte är hackat utan att nån försökt hacka det, och på så vis fått det låst. Det stod något om ovanlig aktivitet och att jag loggats ut, och skulle ange telefonnummer som är mitt val av tvåfaktorsautentisering. Det tyder på det som de tror. Att det är en scammer som försöker lura mig att han har kontroll över kontot .

Men faktum kvarstår ju att kontot är borta. Eller inte syns. Och att det är skitsvårt att få kontakt med instagram. Och att det är omöjligt att veta om mina kontaktförsök lyckas. Ångesten är stor kan jag meddela.

Om jag inte får tillbaka kontot i samma skick så förlorar jag så mycket. Alla mina minnen, men även en inkomstkälla. Och min trygghet. Alla som jag valt att följa men som jag kanske inte egentligen känner eller kommer ihåg. Gamla kursare, gamla kompisar och nyare bekantskaper jag inte minns instanamnen på. Elva år😥

Jag är så ledsen. Så deppig och så arg. Kränkt och slagen. Det är en tyngd på mina axlar och en ilande molande känsla i hela kroppen. Någon har förstört mitt konto.

Något har med avsikt gjort det här mot mig, och säkert massor av andra, bara för att han kan. Eller hon, men det här utger sig för att vara en man. I Turkiet. Eller inte, vem fan vet. Jag känner mig naken, tafatt och väldigt liten. Och arg som ett bi såklart för det är som att nån varit inne i mitt hem och stulit saker!!

Jag som hade massa kul saker att berätta för er känner bara att jag vill krypa in under en sten och grina bittra tårar:/ Inget känns roligt just nu. Och att det kommer exakt precis när jag är arg och ledsen över massa annat känns ju extra jobbigt. Jag känner för att kasta in handduken helt. Samtidigt kan jag ju omöjligen vika ner mig för en taskmört.

Jag drömde hela natten att det löste sig, blev sådär superlycklig så jag var varm i hela hjärtat, men så insåg jag att det bara var en dröm och ledsamheten slog ner mig i golvet igen. Vaknade till och somnade om och drömde återigen att det löste sig… för att sen inse att jag drömde osv…Hela natten!

När jag vaknade sträckte jag mig efter mobilen, bad en bön och öppnade instagram…. Och fick bekräftat att det var borta. Eller gömt. Jag vet ju inte och hade jag bara vetat vad jag skulle göra och att jag agerade rätt skulle det kanske kännas lite mer hoppfullt än nu.

Fuck.

Okej. Jag har inget mer att säga. I morgon tänker jag låtsas vara glad igen. Men nu ska jag äta glass och grina.

😥😔

Jag orkar verkligen inte med de av er som skriver om att det ju är självklart att en halvsyster ska ärva lika mycket som oss. Jag orkar heller inte förklara tusen gånger om att det inte handlar om hennes laglott, utan om arvslotten, efterarvet som juristerna envisas med att säga. Jag orkar heller inte med att bli ifrågasatt för att jag inte är en sniken människa, eller för att jag tycker att alla barn ska vänta tills båda i ett par gått bort, för att jag anser att det i första hand är maken+makans pengar. Se er omkring! Hur många hemlösa pensionärer finns det inte pga att deras äkta hälft gått bort och de inte har råd, pga arv bland annat? Det är väl för fasen inte okey? Att sko sig på andras bekostnad? JAG tycker inte det.

Det som det handlar om är att pappas och mammas gemensamma vilja blivit kränkt av en jurist som inte brydde sig om att lyssna, och verkligen se till så att de förstod varandra, och i och med det så kommer nu det som pappa alltid aktivt jobbat för att det inte skulle ske, ske. Det må låta illa, men skit i det. Det är inte vad det handlar om, ni vet inget om hur och varför det blev som det blev från första början. Det gör inte jag heller. Men en sak som är väldigt tydlig är att hennes mamma inte ville att pappa skulle finnas i hennes liv. Och i början av sextiotalet hade en pappa inga rättigheter. Barnet var mammans ansvar. Att då min pappa både fasas och fasar ut från hennes liv är inte det minsta konstigt. Ni får tycka det om ni vill, men sluta argumentera mot mig.

Juristen gjorde fel. Det var aldrig meningen att halvsyster skulle ha mer än sin laglott. Suck it up. Det spelar ingen roll vad ni tycker om det, och jag vill inte höra det. JAG VILL INTE HÖRA DET.

I det här är det enda jag behöver stöd. Förståelse. Pepp. Det som de flesta av er ger mig, tusen tack för det ❤️

Att jag är upprörd och ledsen handlar såklart inte om att vi två systrar ska behöva dela med oss! Det fattar väl ändå vem som helst som känner mig via den här bloggen?! Det handlar om mamma. Det handlar om pappas sista vilja som nu solkas ner, det handlar om att det han inte ville nu blir, det handlar om att det som han ville – skydda mamma, och i förlängningen oss från exakt det här inte blir. Hans sista vilja trampas på. Vem fan tycker att det är okey?

DET är vad det handlar om och ni som inte fattar det, kan ni snälla sätta er på era händer och inte skriva något mer till mig? Ni får tycka som ni vill, men ni behöver inte tala om det för mig.

Till er underbara som bara är stöttande, de allra flesta alltså, jag uppskattar verkligen ert stöd. Det är för mig mitt viktigaste redskap att få skriva. Att få vända och vrida och få olika perspektiv på det. För övrigt, de av er som har en annan åsikt men ändå framför den fint – ta inte åt er, för det är inte er jag menar ❤️ Ni är ofta en stor del i att perspektiven faktiskt blir just det, perspektiv.

Så, med det sagt tänker jag gå och sova. För som det är just nu blir det inte så mycket sömn. Tankarna envisas med att virvla runt i 380 knyck, och det är ju aldrig så förbannat oproduktivt som på natten, vem löser världsproblemen då liksom;) Det enda som blir av det är trötthet.

I morgon är det fredag och helgen börjar. Jag och syrran kommer ta en tripp nedåt …. Öh, Småland tror jag, Vetlanda? Jo jag tror det var så, herregud alla dessa län och städer jag inte har nån större koll på;) Men det är dags att hämta hem annexet. Eftersom vi hade så kul på vår förra roadtrip så förutser jag att vi har det denna gång med. Vi tänker dessutom vara wild and crazy och inte boka övernattning:D Kanske är vi pigga och orkar köra direkt hem igen, eller så letar vi reda på nåt, eller så får vi väl sova i bilen. Det har jag aldrig gjort så det kan bli kul:)

Det enda ”kravet” är en riktigt god fika och minst en loppis. Men sen kommer vi väl att stanna på Biltema och käka räkmacka och kladdkaka:D Jag känner oss. Tar med baddräkten också ifall man får feeling.

För övrigt:) det finns en app som heter Whats-app. Om någon skickar mig bilder där så åker de raka vägen in i min kamerarulle. Jag tror jag sagt det förr. Men alltså, ibland har jag missat att jag fått meddelanden där, och då kan jag sitta länge och fundera på var i hela friden bilden kommer ifrån…. Som den här:

Kunde omöjligen fatta. Försökte få det till att det var en bild från Uppsala som jag tagit men när då?? Jäkligt snygg moppe i alla fall! Men när tog jag den? Kunde inte komma på att jag ens varit inne i stan sista dagarna. Tills jag flera timmar senare insåg att det var från fotbollskompisen som är i Thailand:D Han hade också skickat bilder på andra saker, men de accepterade jag bara som fullt normala. Varför jag nu tycker det är normalt att ha bilder på thaimenyer fast jag aldrig någonsin äter på sådana restauranger? Jag är inte förtjust alls i thaimat och argumenterar alltid emot om nån vill käka sånt, jag föredrar typ nästan all annan mat. Nu har jag inte ätit mig igenom hela det Thailändska köket men det jag smakat räcker. Och jodå, viss mat är svingod! Men det är mycket som påverkar mig där, de som vet, de vet.🙈

Ok, hur hamnade jag i Thailand, när jag var på väg till Vetlanda? Typiskt, men jag skulle lägga in en bild och så hittade jag hans:D

I alla fall, jag ska ta min värkande kropp och lägga den mellan de svala lakanen i sängen, och kanske läsa lite:)

Godnatt på er, och tänk lite innan ni kommenterar, jag orkar inte bli mer ledsen och arg. Tack ❤️

När jag tycker att något är orättvist eller att jag eller någon nära blivit felbehandlad, då har jag svårt att släppa det. Ibland är det en fördel, som de gånger jag fått felaktiga p-böter och stridit för min rätt och vunnit. Det tar en evig tid för jag svär på att de kör med skrämseltaktik. ”Betala annars hamnar du hos kronofogden!” Men det går jag inte på. Jag bestrider och de får lov att pausa fakturan tills jag vunnit. Betalar man är man rökt, har nog aldrig hört om någon som gjort det som sen får tillbaka sina pengar…?

Jag kan vara som en grävling som vägrar släppa taget när jag vet att jag har rätt. Jag kan också rycka på axlarna och tänka Whatever, vem bryr sig? Det beror på hur det drabbar.

Men med det här testamentet och hela grejen runt det är fan omöjlig att släppa. Nu har vi fått svar från halvsyster också och hon vill ju såklart ha allt sitt arv. Att det är felformulerat till hennes favör skiter ju hon i. Vilket gör att jag, fast jag inte vill det, är så jävla arg på henne. Jag har alltid tänkt att hon är som jag och syrran, men nu bevisade hon motsatsen rakt av. Fattar väl jag med, det är få som avstår hundratusentals kronor pga sitt moraliska empatiska hjärta. Mer än pappas andra två döttrar. Två av tre är ändå bra. Jag är så arg på henne att det är svårt att tänka rationellt. Jag är ännu mer förbannad på jurist C som jag helst vill skriva arga mail till, lägga hundbajs i hennes brevlåda och hacka hennes konton. Inget av det kommer jag göra. Eller kanske att jag måste maila argt, det har jag inte bestämt än.

Men hon ska ha en reprimand. Hon ska lära sig lyssna. Helst ska testamentet gå att ändra, för hon gjorde ju fel. Så, om någon VET något man kan göra hör av er🙏

Jag har ägnat två dagar åt att vara arg. Det bubblar i hela mig. Jag är ingen arg person utan det går över lika snabbt som det kom. Jag glömmer dessutom bort vad jag var förbannad på inom en kvart, max. Så det här är jobbigt 😅 Jag tror mitt blodtryck slår i taket 24/7, och stressen i kroppen är inte att leka med.

Kanske därför som jag kände hur det spratt i hela kroppen idag när jag gjorde mig i ordning för att träna. Jag var så taggad och glad! Ytterligheterna ni vet….:)

Det var ett plazapass, men väl på plats så insåg jag att …vänta nu….! Det finns bara stänger framtagna. För knäböj och marklyft…. David??? Det här se inte ut som plaza….? Pirret i kroppen ökade och när han ruskade på huvudet och leende sa att det var det inte heller, så hade jag inte långt kvar till glädjeskrik:D

Det blev Tunga lyft! Som vi alla tjatat efter länge, men som det inte riktigt finns plats för i hans schema. Förrän idag, eftersom det var så få på passet:) Jag älskar tunga lyft! Även om jag inte alls är i närheten av så tungt som jag gjorde innan operationen, men man måste ju vandra den vägen om man ska komma tillbaka:D

Vi började med knäböj, i par, så syrran och jag körde och Patricia fick köra med Jimpa. De är mer jämnstarka än om hon ska vara med oss. Skönt att slippa plocka av och på vikter hela tiden. Vi skulle börja med 15 repetitioner på en uppvärmningsvikt , sen öka lite och ta 12 reps, sen öka och ta 8 reps, öka och ta 5 reps och sen köra så tungt att man absolut inte orkade mer än fem repetitioner. Halva gruppen marklyft, halva knäböj. Jag är inte bra på böj, eftersom jag har mkt sämre styrka i höger. Men det värsta när man inte gjort det på ett tag är att det gör så ont att ha stången på axlarna😂 Man ska ha den en bit ner, inte på nackkotan utan på filén av muskler strax under. Bara det att i filén hade jag världens träningsvärk efter passet i måndags och sen Luciano:) Kämpa:)

Efter en halvtimme bytte vi, så marklyft. När man börjar med en annan övning så orkar man inte lika tungt, för man är ju slut i benen. Det tog tvärstopp på 75 kilo😜 Jag fick upp 80 kilo från marken men sen skakade benen så jag omöjligen kunde få in rumpan under kroppen och få upp den helt. Som sagt, det är en bit ifrån vad jag orkade förut. Men vafan, snart så! Det kändes så bra hela vägen dit, men sen sa ryggen ifrån. Det och trötta ben;) Det sura är att jag sa till Luciano att det räckte med att boka tid hos honom för att ryggen skulle sluta göra ont. Det var ju rätt naivt, efter att haft ont i över ett år;) Kanske får be honom knäcka den med framöver…kanske;)

Jaja, jag hade en fånigt leende mest hela tiden ändå, trots att det inte var ett bra pass rent viktmässigt. Älskar sån här träning och har saknat det så mycket! Att det blev just idag kändes extra härligt.

Hemma sen så hade vi en uppgift framför oss. Lovelia har ett projekt i bilden, nämligen att återskapa ett känt konstverk. Hon har grubblat och funderat och inte haft tid, för det är ju tusen andra läxor. (OM jag nån gång startar en skola ska det vara NOLL läxor, det är ett idiotiskt påhitt)

Igår försökte hon få Jamie att ställa upp på en bild men han ville inte, och hon hade heller ingen klar idé. Så då googlade vi tillsammans; ”kända konstverk”. När Den sista nattvarden dök upp gick min fantasi igång på alla cylindrar:) Vafan, det här är ju vi, varenda måltid:)

Sagt och gjort, jag skickade bilden till familjegrupper vi har, och sa att idag efter skola/jobb var det dags att visa lite syskonkärlek och hjälpa Lovelia.

Jordan hjälpte mig släpa fram borden från poolrummet, och jag letade reda på ett par vita gardiner och lade som duk.

Sen dukade vi:

Bröd och vin:) I dunk, för man måste ju vara lite rolig också:) Eftersom vi inte var fler än sju, och behövde vara tretton så fick nallar och frisyrhuvuden komma till vår hjälp.

Vi fick vänta in Robban och Corrinda som jobbade och sen blev det middagstid på riktigt så vi käkade innan vi fortsatte. Leta reda på Hoodies och tröjor i liknade färger som på bilden.

Jag har hittat en hel massa olika varianter på bilden, men vi bestämde oss för den här ovan. Syrran har varit på plats i ….öh..? Italien? Och sett den riktiga målningen. Om jag inte minns fel är den målad på en stenvägg i en grotta under ett munkkloster, och mindre än man kan tro. Vi borde ju haft hennes äkta förlaga men nu tog vi en i mängden:)

Jag vet. Vi borde hällt upp i glasen för autenticitet men vafan… varken jag eller Corrinda var sugna på rödvin:) Dessutom hade vi blivit plakata en sketen onsdag, palla;)

Nåväl. Till sist var alla hemma, alla hade fått på sig något i stil med den gubbe de valt att vara och vi placerade noga ut oss vid bordet, checkade hela tiden med bilden så vi fick den så lik som möjligt.

Kameran på självutlösare, Corrinda fick skutta till sin plats efter att ha tryckt på knappen, hon hade tio sekunder på sig, och kameran tog två bilder. För säkerhets skull tog vi två till, även om de första såg bra ut. Så kul, jag som fotat julafton och syskonbilder under hot och mutor alla år, idag satt alla i perfekt position, väntade in de tio sekunderna i total stillhet och sen när bilderna var tagna ramlade vi alla ihop i en skrattande hög:) För att sen skärpa till oss för nästa två bilder:) Tänk vad enkelt det blir när de blir större!

Resultatet blev som följer.

Originalet:

Återskapandet:

Leonardo da Vinci gråter tårar av ren glädje i sin himmel 🙂

Den är redigerad för att se lite skrufsig och gul ut. Och fy fasen vad nöjda vi är! Vi hade så kul, och det var en fröjd att se hur alla hjälptes åt. Det är lite mycket av samma blåa färg i mitten, fast det är helt olika material så våra gester syns lite dåligt, men zoomar man så ser man:)Lovelia sitter som en tålmodig Jesus mitt i skaran av lärjungar som diskuterar något.

Om vi inte får ett A på den här uppgiften, då jäklar 😉

Bara att plocka undan allt och gå och kolla på Robinson. Och då hände det jag hoppats på sååååå länge – Mattias åkte hem. Gav upp, för att han hade ont i axeln. Men vet ni, jag är helt övertygad om att han inte vågade möta Hayes i en duell, och fegt skyllde på sin axel. Det är exakt hans stil. Mes. Men han är borta och jag kan äntligen slippa irritationen som kryper i mig när jag ser honom. Han är en människa som jag absolut inte klickar med. Han skulle kunna vara den sista mannen på jorden utan att jag skulle vilja ha honom i min närhet. Han bara irriterar mig 🤷‍♀️ Förorättad offer-all gubbe.

Dagen innehåll i alla fall mer glädje än sorg idag, och det är skönt. Jag ogillar att vara arg och på dåligt humör, men riktigt än kan jag inte släppa det. Men försöker ändå välja det som gör mig glad:D Det är sunt och bra. Nu är det sovdags, och i morgon är en annan dag. Det kanske är dagen när allt löser sig, vem vet?

Att natti nu 😘