Jag frågade ju er vad ni ville läsa om, och det var kul att se vad ni hade för funderingar:) Ni får gärna fortsätta önska er inlägg.
Idag tänkte jag ta och skriva om det första:)
Hur du ser på dina barns utbildning/framtida jobb/dylikt. Skulle du vara ok med om de inte ville gå klart gymnasiet, hur tänker du kring vidareutbildning, är det viktigt för dig? Skulle du peppa eller försöka avråda från att försörja sig på något mer ”instabilt” yrke, exempelvis inom konst? Är det något du absolut Inte skulle vilja att dina barn arbetar med? Något du skulle tycka att det vore skoj om något av barnen jobbade med? Osv 🙂
Ja hur tänker jag? Förut så var ju gymnasiet lite viktigare än nu. Eller snarare, VAD man valde var viktigare för det gick ju att välja bort ämnen. Jag valde såklart bort matte i en grisblink eftersom jag kunde, och sökte dessutom gymnasielinje efter vart man slapp den. Jag kan ju inte räkna, och det är inget jag kan lära mig heller, det är inte så enkelt. Jag är totalt sifferblind.De säger mig inget och jag får inte ihop det alls, Jag kan inte tänka logiskt kring siffror och HATAR att så mycket har med dem att göra. Alla dessa logiska pussel och skit, om det är tre pinnar här och tre pinnar här vad ska det då vara i den här tomma rutan? Inte fan vet jag. Fattar inte ett skit. Men jag är ju extremt logisk i annat. Men siffror och jag är inte kompatibla.
Det är ju mindre bra att jag valde bort matten kan man ju säga, eftersom jag har velat gå utbildningar där matte varit ett krav. Och jag kan inte lära mig, alltså är det ingen idé att försöka läsa in det. Jo, OM jag hade velat något tillräckligt mycket så hade jag gjort det, med dit kom jag aldrig:)
Idag så ger ju alla gymnasieutbildningar högskolekompetens. Spelar inte så stor roll om du går Bygg eller Sam.
Alltså tycker jag att de ska välja gymnasieprogram exakt efter vad de är intresserade av. Jag styr de inte ett endaste dugg i slutänden även om de såklart bollar med mig och jag har åsikter:) De här ungarna är uppfostrade att tänka själva och kan argumentera för sin sak. De är kloka.
Jag tycker dessutom att de kan försöka ha så kul som möjligt. Inte välja ett tufft program på en skola där medelbetygen är snäppet under det högsta om de känner sig skoltrötta. Varför plåga sig? Om godkända betyg i tex estetisk ger samma möjlighet att läsa vidare, och du brinner för det, läs det då.
Inget av mina stora barn har haft siktet inställt på att bli läkare eller advokat. Janelle gick Sam, men hade planer på att gå just estetisk men råkade sen besöka Katedralskolan, och då var det kört:) Att få gå i en skola som ser ut som Hogwarts när man är en Harry Potter älskare det gör att man kan gå Sam.
Patricia började på Sam, för att hon blev ”lurad” av en ”kompis”. Hon ville gå stylist, ihop med den här kompisen, men eftersom tjejen sa att hon ångrat sig och sökt nåt annat så ville inte Patricia gå själv. Hon var väldigt osäker när hon gick i högstadiet. Hon sökte i stället och kom in på Sam. Hennes ”kompis” sökte stylist och kom in. Det fanns bara en skola här då som hade det, och eftersom Patricia knappast ville vara i närheten av den här tjejen efter det där ( det var massa annat skit också) så bytte hon i stället till Turism, eftersom även hon har så svårt med matten att hon inte klarade av den på den nivå som krävdes.Bland annat.
Patricia har alltid velat gå stylist och jag försökte verkligen få henne att välja det, trots att hon trodde att hon skulle bli ensam för jag visste att hon skulle ångra sig. Så att jag inte styr de ett endaste dugg som jag sa, det stämmer ju inte alls vid närmare eftertanke;)
Hon ville så gärna, men vågade inte vara själv. Och som hon ångrar sig idag. Det är ju hennes största intresse, allt som har med skönhet, hudvård, hår och kläder att göra. Att gå vidareutbildningar inom sånt kostar pengar, finns få utbildningar som är Csn-berättigande osv.
Det visste jag ju, och jag visste att hon skulle ångra sig, Om jag inte var tvärsäker på det så skulle jag (nog) inte försöka styra dem.
Corrinda vill bli polis:)
Det har hon velat sen hon var liten, och det tror jag att hon kommer passa superbra som. Hon är lång och stark, empatisk, har lätt att prata med folk, och kan ta folk. Empatisk och klok. Bra polisämne helt klart.
Hon velade mellan bygg och Sam Beteende, och valde det senare.
Hon tycker psykologin är spännande, och det känns som han valde helt rätt. Hon bör ha noll problem med de fysiska testerna och ligger finfint till även i betyg. Polishögskolan ska vara överlyckliga över att få henne:)
Robban vill helst inte gå något alls, men det blev el. Passar honom bra för då är han klar efter gymnasiet. Fördelen med praktiska linjer.
Att de INTE skulle gå gymnasiet är inte ett alternativ.
Att de inte går vidare i högskolan, det är deras eget beslut, men gymnasiet tycker jag hör till min uppgift som förälder att se till så att de kommer igenom. De är inte stora nog att begripa att det är skillnaden mellan typ liv och död. Eller i alla fall skillnaden på att få ett jobb de trivs med eller behöva ta det som finns oavsett om de hatar det.
Det är mitt mål, att de ska kunna jobba med något som de gillar, något det trivs med och något som gör dem glada. OM det sen är polis, gamewriter, fashion, kassan på ica, politiker eller skura golv på sjukhuset det är sekundärt, så länge de trivs.
Jag vet inte ännu hur jag gör om något av barnen vägrar, det är ju svårt att tvinga någon, men än så länge har det inte varit ett problem. Jag tror att jag skulle försöka tvinga dem:) Ta till de klassiska barnuppfostran-knepen : Hot och mutor. Funkar allt som oftast.
Okey, Men det finns såklart jobb jag inte vill att de ska ha:)
Nummer ett är Parkeringsvakt. Jag har inget emot att det finns regler runt parkeringar, men så jäkla många parkeringsvakter ser det som sitt mission att sätta dit folk. Jag höll på att få en p-bot för att jag gick tio meter till maskinen för att köpa en biljett. När jag kom tillbaka stod han och skrev och jag bara: ”Öhh?” och viftade med biljetten. ”Är det okey att man går och köper biljett eller?” Det tog mig ju typ en minut.
En annan gång stod jag intill min bil när en kvinnlig p-vakt hoppade ur sin bil som stod parkerad vid min och lappade den. ”Men hallå?? Vad fan pysslar du med?” ”” Jaha, men jag kan inte ta tillbaka den, du får överklaga” Och som jag överklagade, och som man måste stå på sig för att få rätt. Det händer typ aldrig, men till sist hade jag väl tröttat ut dem för de gav med sig. Aldrig i helvete att jag pröjsar en felaktig p-bot. Inte när jag har vittnen:)
Så p-vakt går fetbort. Och jag ber om ursäkt till alla p-vakter som är schyssta, jag har träffat sådana med:) men de är få.
Sen har vi de här farliga yrken där polis ingår, och även brandmän. Jag vill ju inte att mina ungar riskerar livet, men å andra sidan är det så viktiga yrken. Alltså är det okey, men jag kommer ju oroa ihjäl mig. Men samtidigt vara sjukt stolt över att de gör viktiga insatser.
Att jobba på reningsverket vill jag inte heller att de gör. Gå och andas in folks exkrementer och vänja sig vid stanken, nä tack.
Legosoldat är inte heller så fräscht, så det hoppar vi över, men det är fritt fram att bli militär.
Det finns säkert en hög till med yrken jag inte skulle bli superlycklig över att de valde, men till syvende och sist har jag väldigt lite att säga till om där. De måste få välja själva. Även p-vakt alltså.
Skulle nån vilja bli konstnär- så är det fritt fram, men då får de gå ett estetisk program först, för de behöver ändå en grund, och sen finns det väl högskolor för massa sånt? Typ textil, och sånt? Jaja, det är ingen som är direkt konstnärlig så det lär inte ske:)
Jamie kanske blir musiker förvisso, med sin kärlek till gitarrer:)
Men visst får de välja även annorlunda yrken. Jag skulle absolut stötta dem.
Vad det gäller betyg så vet jag att jag kanske är lite annorlunda. Jag kräver att de gör sitt allra bästa. Thats it.
Inte toppbetyg, eller straff om de inte presterar efter mina förväntningar.
Alla är inte läshuvuden, och att tvinga dem att plugga många och långa timmar fast det inte fastnar i huvudet gynnar ingen. Allra minst gynnar det dem. Man tar ifrån dem lusten att vilja fortsätta plugga. Så tror jag.
Sitt bästa. Det är gott nog åt mig:) Och jag tror att det blir bäst så i slutänden:)
Härligt 😀