Jag har sagt det förr, men säger det igen : Det finns ingen som är så cool som Zlatan:) Så genuint asball.

Jag gillar inte sport direkt, men ändå finner jag mig själv gärna kollandes på fotboll om Sverige spelar, förutsatt att Zlatan är med.  Igår såg jag delvis, inget av målen, men det är så det brukar vara. Kollar jag = inga mål, kollar jag men byter kanal= mål:)

And the King did it again. Han är verkligen sjukt bra, den gode Zlatan. Och nu är vi i EM, det blir kul:)

Säger jag som har noll koll:)

Zlatan fick sin tionde guldboll häromdagen, på fotbollsgalan, och man kan ju liksom bara konstatera att han är värd dem allihopa. Jag älskar hans svar på tal till journalister, och jag älskar hans kaxighet som skulle vara löjlig om han inte var en av världens bästa fotbollsspelare. Men det är han, och han är svensk. Patrioten inom mig jublar:)

 

Jag sitter med plugg!

Journalistiken är det massor på hela tiden, så där känns det som jag ligger efter all the time, men Hälsocoach är mindre, men eftersom det är skola nästa vecka är det liksom hög tid att göra det åxå. Få ner det på papper, läsa alla sidor som ska läsas osv.

Förresten så pratade jag med Annika Leone häromdagen, hon jobbar på KIT som journalist, det är en sajt för vår tids frågor, ny för mig, men inte ny:) Det var nån forskare som  bestämt hävdar att bebisar medvetet gör allt de kan för att förhindra att det kommer syskon.. Jag är jäkligt skeptisk alltså;) Jag tror att människan är anpassad sen urminnes tider att föda barn med ett väl uträknat mellanrum, allt för att optimera vår ras överlevnad.  Jag tror även på att vi är flockdjur och behöver våra syskon och familjer. Så mitt svar på frågan om bebisar medvetet skriker på natten för att förhindra sin mamma att ens tänka tanken på syskon, är nej:)

Annika och jag har träffats förr, på nåt event och så var vi ”på samma sida” i en debatt om att visa sina barn på internet, mycket trevlig tjej:)

Apropå journalist då, men nu tappade jag tråden…..? Hm.. Jaja, jag har suttit med plugg i går och idag, lite längre pass än jag normalt gör, men det är mest kul. Jag ska göra en powerpoint snart.

Och till er fantastiska människor som hörde av sig om att bli intervjuade, tack!! Jag måste kolla igenom och så återkommer jag snarast!! ♥ Nästan alla av er skrev att ni är ju inget speciellt men….och så kom det något jätteintressant ju:)

I kväll ska jag till mamma och pappa och slå in 24*10 småpaket till julkalendrarna:)

Jo, även Simon får paket, här lämnas ingen utanför. Syrran hämtar upp mig och sen leker vi tomteverkstad. Pust, det brukar ge ryggont 😉

Nä, powerpoint var det !

Vi hörs:)

Jag bytte ju till vinterdäck förra veckan, tänkte att det var klokt att göra det innan jag skulle köra till Stockholm och skolan. Förr så har jag alltid kört på dubbfria, men nu blev det dubb. Varför vet jag inte riktigt, men det var väl på nåt vis det som fanns på bilfirman när jag köpte bilen:) Nåväl, de har legat i garaget och väntat på vintern, och jag har inte ägnat dem en tanke.

Jag bokade tid på Bildemo, och bestämde mig för att vara vuxen och lägga in dem på däckhotell. Alla andra verkar ha det, och jo, det är skönt att slippa släpa däck, även om de här väger typ ingenting i jämförelse med bussens.. Jag fick tid 9.40 och masade mig dit, blev uppskickad för att ta en kaffe medan de skiftade.

Man ser ner i lokalen där de grejar, och jag såg ju att min pärla kördes in och hissades upp och fick av alla hjul. Sen tog det tid. Efter lite för lång tid började jag fundera och kikade ner,och såg då att de kallat in en extrakille som stod och funderade. Han kom upp till mig efter några minuter och en snabb koll ner i hallen sa mig att min bil hängde hjullös i taket fortfarande, så jag fattade ju att det inte var bra nyheter han kom med. Att ha haft en gammal skitbil i massor av år gör att nerverna ligger utanpå varenda gång, det blir alltid DYRT.

– Eh, asså… däcken passar inte?

Va? Nä, det var nåt med fälgen.

Jaha, spännande;) De monterade tillbaka sommarsulorna, och jag åkte till Upplands motor och letade reda på Lasse, som sålde bilen till mig. Han är ju en toppenförsäljare med fokus på kundens bästa så han gav mig nycklarna till sin egen bil, och sa : – Den har gått 48 mil och kostar 428.000kr, men… tänk inte på det;)

Jag fixar dina däck till i eftermiddag.

Jag har aldrig kört en så ny bil. Aldrig, aldrig, aldrig.

Jag tassade dit, öppnade och gled in bakom ratten. Fipplade med ”bilnyckeln” som ju inte är en nyckel på nya bilar utan en liten fyrkant bara. Jaha, vart ska man sätta den här då? Jag letade ungefär där tändningslås normalt sitter på bilar,  och när jag inte hittade något där kollade jag mellan sätena, för där har jag haft det på nån bil. Eh, nope. Bara massa fancy knappar och grejs. Man kanske inte ens ska stoppa in den nånstans? Kanske bara klicka liksom? Ett diskret klick på låssymbolen och bilen låstes och fällde in sidospeglarna. Okey, inte det alltså. Nähä. Jag satt där och flinade för mig själv, det vore väl själva fan om jag skulle behöva gå in och erkänna att jag inte visste vart jag startade bilen!

Scannade av hela instrumentpanelen ytterligare en gång, och såg en knapp det stod ”Start/stop engine” på. Aha…okey, det låter rätt, men ska man trycka in den lilla fyrkanten i det här som ser ut som ett litet diskettfack alltså? Kändes ju rätt fel, och med en bil för nästan en halv mille så chansar man ju knappast;) Men det fanns inget annat, och jag pluttade dit den, och tryckte på knappen.

Motorn spann igång som en liten kattunge, och jag manövrerade ut den ur den lilla parkeringsfickan, det pep och hade sig så rädd för att köra på nåt behöver man ju inte vara. Min bil har backsensor och det är jag impad av, men den här hade liksom pip åt alla håll och kanter. Körde hemåt, och konstaterade att det är jäkligt najs med automat ändå, jag har ju precis vant mig vid att köra manuellt igen efter år av automatkörning. Var svårt imponerad av att ratten var varm:)

Jag gillar Saab, men på andra plats ligger Volvo, så är det bara.

Körde hem, in genom mina grindstolpar, det pep, och så skulle jag stanna bilen. Jaha, drar man bara ut den här grunkan nu då eller? Och vart är parkeringsbromsen? Men det löste sig, och efter kanske 20 minuter hemma ringde Lasse, däcken var fixade, och jag fick som plåster på såren aluminiumfälgar:)

Det säger egentligen inte mig ett skit, men jag vet att det är tillval och rätt dyrt så jag bara tackade och tog emot, och kommer köpa alla bilar därifrån i all evig framtid:)

Åkte till Bildemo med sommardäcken och dumpade av dem, och nu får de bo på hotell tills jag känner att jag vill ha dem igen.

En nackdel med dubb är att man inte får köra på Kungsgatan här i Uppsala. Säkert bra av nån anledning, det sägs vara för att de river upp farliga partiklar. Men, alltså? Trafikbelastningen på den här gatan är HÖG dygnet runt, med en halv miljard rödljus, typ var tjugonde meter ( på allvar!) så de där dubben kan inte göra varken till eller från, men visst.

Igår skulle jag vara lat, eller smart;) och lämna in Trixies cykel på reparation på cykelverkstad. Den har punka på bakhjulet, och jag kan laga punkteringar, men växelcyklars bakhjul undviker jag gärna. När jag insåg att hela däcket behövde bytas för det var typ slut, så kände jag bara att fan jag pallar inte, det blir liksom alltid fel när man ska köpa däck. Och  – det är kallt ute:)

En snabb koll visade att det skulle kosta 300kr för att få nytt däck plus slang plus smörja upp kedja och växel, och så montering så klart, och då var det inte så mycket att tjafsa om. Hela vägen in till stan så hade jag fullt klart för mig vilken väg jag skulle ta, Kungsgatan rakt fram, och så ligger verkstaden på en tvärgata. Perfekt, jag parkerar utanför dörren bara.

Tills jag kom på att jag inte fick köra där… Bra att jag kom på det i tid i alla fall, misstänker att det kostar en del i böter. Det blev en omväg, och en parkering en bit ifrån. Men ändå smidigt. Jag hittar ju i min stad till skillnad från när man är ute och kör i andra städer;)

I morgon är den klar, bara att hämta och pröjsa, och sen kan hon cykla tills snön kommer. Jag känner att det är väl använda pengar, jag slipper krångla, svära och frysa:)

Funderar på att ta en sväng på stan med Jamie i morgon när vi ändå ska hämta cykeln, behöver kolla lite saker, och sen är det mysigt att bara vara på stan och känna sig som en citybo;)

Jag lufsar numera runt här hemma med gummistövlar och ficklampa, Doris promenader går på leriga stigar så det är helt rätt outfit där, och ska jag iväg så försöker jag komma ihåg att svida om till skinnjacka och gympadojor/boots.;) Jag har fan inte använt gummistövlar sen jag var scout för tusen år sen, men de är en bra uppfinning helt klart.

Den här hösten gillar jag, hyfsat varmt och hittills rätt torrt. Snö skulle göra det mindre mörkt förvisso, men hellre varmt än snö.

Patricia åker till värmen i början av december, till Kap Verde, och jo, det hade varit super. Man borde kunna samla sol och värme i en liten säck som man tar fram när det behövs.

Och som det behövs! Jag har en unge hemma och sjuk nästan hela tiden … Fy farao, jag visste det redan i somras, en så dålig sommar som vi hade ger per automatik sjuka ungar redan tidigt på hösten. En bra sommar med mkt sol och de brukar tackla av först i februari/mars.

 

Nix, nu ska jag fixa lite, hänga lite tvätt bland annat, och sen kolla på tv:)

Natti natti 🙂

Jag börjar med två frågor!

Ett: Är det någon som vill adoptera en STOR blomma?

Den är min syrras, och hon har haft den på sitt jobb förut, men så flyttade de och på nya stället får man minsann inte ha blommor…? Om jag fattar det hela rätt finns det alltså inga växter över huvudtaget där, osmart på många sätt, men det är DÄSAJN ni vet;)

Blomman, som väl är en palm av nåt slag är jättefin, men den tar ju som synes över hela rummet i en vanlig lägenhet. Nu undrar syrran om det finns någon som vill ta hand om den. Nån som kanske har ett stort hus, eller jobbar på nåt ställe där den kan stå, eller äger ett hotell där den kan få bo i entrén eller så?

Hon vill bli av med den så fort det bara går, men hon vill inte att den åker på tippen eftersom i vår familj så kastar vi inte saker som lever:)

Hon jobbar i Frösundavik och bor i Uppsala, så det är ju en fördel om ni känner att det är i närheten, hon kan kanske få in den i sin bil och mötas upp nånstans där i kring:)

Hojta om ni vill ha den!!!

 

Sen nummer två: Jag behöver ett intervjuoffer:)

På Journalistiken ska vi skriva ett personporträtt av en person vi inte känner, det kommer ju inte att publiceras någonstans mer än på folkhögskolans intranät, och kanske här på bloggen om ni vill förstås:)

Det vore roligt att få göra det på någon av er!

Det handlar helt enkelt om att vi träffas, helst två gånger, och jag frågar tusen intelligenta ( i bästa fall) frågor, och tar några bilder, och sen skriver ihop ett porträtt. Känns det som att det vore något? Jag bjuder på fika:) (aka muta, hehe)

Om ni är intresserade, kan ni väl  maila mig på carolawetterholm@gmail.com och berätta lite om er själva, vad ni gör, intressen och så vidare. Ni behöver INTE vara något speciellt, alla är lika intressanta oavsett om man är hjärnkirurg, spelar fotboll eller rensar avlopp:)  Men vi bör kunna träffas i Uppsala med omnejd, jag är ruggigt flexibel med tid på dagen, men det är som alltid när det gäller skolarbeten lite brådis, deadline för att bestämma oss för person är denna vecka, och sen ska intervjun ske rätt snabbt inpå.

Det är superbra om jag kan få träffa er ”in action”, alltså om ni jobbar i ett stall vore det najs att jag kommer dit, samma sak om ni sorterar papper i ett arkiv etc, allt för att få ett så bra porträtt som möjligt.

Självklart får ni godkänna allt jag skriver och alla bilder:)

Så nu hoppas jag på att ni bara öser på med mail:)

 

Jag återkommer i kväll! Maila på nu:)

Bye bye:)

Jag letade ord, och jo VÄRDIGT passar på nåt vis. Med allt fruktansvärt som hände i Paris och verkligen slog undan benen på hela Europa, och fler nationer än så, så känns det ovärdigt att skriva om hur jag legat i planläge och läst en bok. Jag har följt nyhetsrapporteringen givetvis och tankarna är på något vis inte riktigt med i vardagen. Rutinmässigt gör jag allt jag brukar utan att tänka, för tankarna är ständigt, om än inte kristallklara, på dåden. Jag känner mig lite låg och avslagen hela tiden, och jag förutsätter att väldigt många känner likadant. Det berör så hårt och brutalt. En fet käftsmäll helt enkelt. Ett wake-up call, av det vidrigaste slag. Det finns så mycket ondska där ute.

Jag vet inte riktigt, men av respekt så känns det som att det var nödvändigt att låta bli att babbla om trivialiteter här och bara låta helgen passera.

Jag har massor att berätta, och jag kommer fortsätta precis som vanligt, säkert redan i morgon.

Tills dess, ta vara på varandra, var rädda om varandra.

Sov så gott.

natti natti 🙂 ❤️

Först, tusen tack för alla era fina kommentarer! Inte en enda neggo tristo hatgnatig pik om att jag är taskig mot honom måste ju innebära att jag inte var det:) Jag menade inte att vara det så det känns så jäkla bra att det gick fram. Man måste få berätta om sina känslor utan att tänka på att inte såra någon annans känslor, eller i alla fall om den där andra är orsaken till att man mår dåligt,  ska man inte behöva ta sån förbannad hänsyn. Hade hänsyn tagits i första hand så hade det inte funnits något som gjort så ont. Så enkelt är det:) What goes around comes around.

Men ni verkar alla vara överens om att jag inte var annat är respektfull och ärlig, och det tackar jag er för. Och snygg….;) Haha, sötnosar! Jag kommer aldrig någonsin att se mig i spegeln och tycka att det är en snygg människa där, på allvar, inte för att fiska efter att ni ska säga ” Joo, du ÄR snygg” Jag tycker verkligen verkligen inte det nämligen. Jag har med stor säkerhet en jäkligt kass självkänsla, och ett inte allt för bra självförtroende på det;) Men jag tackar givetvis för det med, det gör ju inte direkt ont att ni säger det ♥

 

En person som har hjälpt mig att fuska mig ”snygg” är Dau. Hon har gjort mina fransar, och den här gången testade jag volymfransar. Och holy smoke, snacka om million dollar look:)

Jag har verkligen inga egna fransar, de är korta, spretiga och fjösiga. Jag har däremot jättemycket ögonbryn…hm..kunde väl vara nån slags jämnare fördelning mellan håren? 😉

 

Jag kommer aldrig kunna sluta göra fransförlängning det är  bara så. Skillnaden är ju enorm.

Dau har sin salong i superfina lokaler på Smedsgränd i Uppsala, hur centralt som helst, och lokalen är to die for, gammal paradvåning say no more liksom:)

Hon gör fransar, är makeup-artist och hårstylist och är precis hur trevlig som helst, förutom att hon är sjukt duktig. Kolla in hennes sida Dau Makeup för bilder, och vill man så bokar man tid enkelt online. (Ett tips är att hon har 25% rabatt på ordinarie priser på fransförlängning, gäller nya kunder.)

Det tog ju en stund att sätta dit alla fransar, men tiden gick fort för det var så trevligt. Man får vara tyst åxå om man vill, och jag har fått höra att folk slumrar till, vilket inte är helt konstigt man ligger ju ändå där och blundar, men vi hade mycket att prata om:)

Och de gör verkligen mycket för ögonen, de där fransarna 🙂

De håller ju inte för evigt, såklart eftersom man tappar sina egna fransar efter några veckor, livscykeln är inte längre, så därför får man fylla på med jämna mellanrum. Jag tycker att det är hur lättskött som helst, man ska inte gnugga ögonen, eller använda makeup/rengöringsprodukter med olja som löser upp limmet, men annars lever man precis som vanligt. Jag tränar och duschar ju ofta, och försöker undvika att blöta ner dem allt för mkt men annars inget speciellt. Mascara kan man glömma, möjligen lite på underfransarna om man vill, och i och med att de liksom markerar så fint så behövs inte nån eyeliner heller, om man inte vill såklart. Vill man så sminkar man sig som vanligt, och är försiktig när man tar bort det bara. Sköter man om dem håller de längre, som med allt annat här i livet:)

Jag älskar dem, och jag älskar Dau som gjorde de så fina!

Jag älskar Linda med som fick mig att börja med fransar, och jag är så jäkla glad för hennes skull som väntar tvillingar:) Ska se till att jag får gosa med dem så småningom:)

 

Nu ska jag hoppa i säng, jag är på Tollare nu, journalistik-kursens andra träff. Det gick utmärkt att köra hit, och det kan bero på att jag bytt däck…;) mer om det kan jag berätta i morgon, för såklart ska det inte gå som på räls när jag ska göra nåt;)

Ska kolla Modus bara på Tv4play, sen sova.

Natti natti 🙂

 

 

Jag checkar av Tv-soffa på min lista över saker jag inte vågar göra egentligen men gör ändå:)

Faktiskt så blev jag inte så nervös som jag trodde att jag skulle bli, men nog flaxade det runt en svärm med fjärilar i magen allt.

Jag klev upp en kvart tidigare i morse för att stuva om lite i mina morgonrutiner, i stället för att först väcka barnen och sen göra mig själv i ordning för att sen gå ut med Doris innan de går till skolan, så gjorde jag mig klar innan jag väckte dem. Ja, det tar en kvart max på morgonen….;) Jag är som väl alla vet vid det här laget väldigt morgontrött och med åren har jag utvecklat en talang att vara kvick som sjutton så jag kan sova så länge som möjligt;) En kvart räcker gott och väl, även om jag inte hinner äta frukost då, för det behövs totalt 20 minuter. Allt man kan göra på kvällen gör jag på kvällen, så kläder och sånt är redan bestämt, och så är det bara kamma till rufset och sminka lite. Med mina nya fransar behöver jag inte ens sminka, så där skalar jag av den minut det tar att dra på mascara:) som är det jag klarar av. Idag visste jag dessutom att jag skulle få proffshjälp i sminket på TV4.

Mamma och pappa kom 7.40 och mamma tog hand om barnen och pappa körde mig till tåget. Lite småstressigt blev det för det var så mkt trafik, och sen hade de bokat ett annat tåg än det jag trodde, så det blev en extra vända för att kolla på tavlan vilket spår det egentligen skulle avgå ifrån, men sen så. Jag haffade en tågvärd och frågade innan jag hoppade på. Satt där och tittade ut genom fönstret och försökte tänka ut vad jag skulle säga för klokt, men eftersom jag inte visste mer än ämnet – Otrohet, så fanns det ju oändliga potentiella frågor så jag slutade med det:) Lite visste jag ju såklart, men det är ju inte som att man har ett manus direkt. Inte jag iaf, Malou har ju ett;)

Framme i Stockholm letade jag reda på min förbokade taxi, och kördes till TV4, där jag imponerades av deras otroliga logistik. Total stenkoll, och lugnet själva:)

Jag föstes in i sminket, där en trevlig tjej tog hand om mig, och på några minuter var jag klar. Håret gjorde hon inte mer än fixade lite volym i, och så lite makeup. Resultatet:

Jodå jag kan leva med det och måste verkligen lära mig att sminka:)

För henne tog det kanske sju minuter totalt, för mig blir det aldrig ett sånt resultat ever….

Studiovärdinnan kom och hämtade mig och jag visades in i greenroom, där det stod en fin frukost uppdukad, men just då kunde jag inte ens tänka på att äta. Torr i munnen som en öken, så lite juice gick i. Jag presenterades för en underbar människa – Grete Qviberg. Vi skulle prata om samma sak, hon har varit med om otrohet två gånger, och hade en hel del kloka saker att säga. När hon insåg att vi båda är skyttar ( stjärntecknet) så konstaterade hon att då kommer jag klara mig bra, vi skyttar är starka 🙂 Vi babblade på en lång stund, hon var supertrevlig, och jag tycker att hon var så jäkla snygg att jag har bestämt mig för att så ska jag se ut när jag är i hennes ålder:) Grete och Britt Ekland, rätt ok förebilder väl:)  Jag har nog rätt hyfsade gener, min faster är knock dead gorgeous, skitsnygg och hon är min pappas storasyster. Går som en ungdom, lätta spänstiga steg och så fräääääsch. Hoppas på att ärva det dna´t. Hon har tvillingar åxå, så det är typ hon och jag i släkten;)

Nåväl, snygga Grete och jag pratade lite med Malou som kom och gick igenom hur det var tänkt, hon var väldigt trevlig, och kändes förtroendeingivande. Om jag skulle få tunghäfta eller börja babbla okontrollerat så skulle hon fixa det;) Hon frågade om jag var nervös och det var jag ju såklart, det är inte vardagsmat direkt det här. Men det var inte alls så farligt utan mer lite fjärilar i magen, och jag hade kanske inte haft världens mest stadiga handstil om någon bett mig skriva något;) Ljudteknikern kom och mickade på oss och det var dags att gå in i studion. Jag skulle ju liksom börja det hela, och satt i soffan redo och klar strax före tio, och så började det. Malou är superproffsig, och jag kände att det hela gick bra. Jag tyckte inte att jag sa något korkat eller muppigt, utan att det blev ungefär som jag tänkt mig det.  Jag ville bara berätta en del av min upplevelse runt det hela, sakligt, lugnt och ärligt, och jag tycker nog att jag kan stå för det. Ja, jag kan absolut stå för det, det är sanningen.

När de visade klippet från Familjen Annorlunda så kändes det både bra, nostalgiskt och sorgligt. Bra för att jag är stolt över att fått vara med där, nostalgiskt för jösses vad små barnen var!! och sorgligt för jag saknar mitt liv som jag hade det då. Jag tittar nästan aldrig på det vi spelade in, men barnen gör det ofta. Plötsligt när man står och slabbar med nåt i köket så kan jag höra mig själv inne från vardagsrummet, då har de slagit igång det. Lika märkligt varje gång att se sig själv:) Och HÖRA sig själv är en fasa varenda gång…brrr.

 

Det är ju väldigt svårt att korta ner min story på några minuter, och att dessutom göra det utan att tala om egentligen något annat än MINA känslor och upplevelser, det är inte lätt. Jag har fått ta väldigt mycket i hela den här soppan som är, bara det här att jag fått förklara för barnen saker som jag inte fattar själv, och sen får massa skit för att jag försökt…Men vem ska annars göra det liksom? När det är tysta leken deluxe från det andra hållet. Men jag tycker att det blev helt ok. Jag vågade inte titta på det förrän jag kommit hem på eftermiddagen;)

 

När vi var klara, jag satt kvar när Malou pratade med Grete sen, så babblade vi på en stund till, Jag har fått massor av klappar på axeln idag, från sminket, studiovärdinnan, den andra värdinnan som säkert har en annan titel, Malou, Grete.♥ När jag slog av flygplansläget på mobilen så rasslade det till, massor av sms, Facebookmeddelanden, mail, och telefonsamtal. Oj 🙂

Vi fick varsin taxi, sa tack och hej och och kul att ses och så skiljdes Grete och jag åt utanför Tv4 huset, och jag hoppade in i min taxi, det småregnade och blåste kallt, så det var skönt att sitta där i värmen. Jag kan inte vara tyst i en taxi. Hur jag än försöker så känner jag mig så otrevlig om jag sitter där och tiger, och så är det alltid något jag känner att jag måste kommentera:) Får man mig i en taxi så kan man få diskutera det mesta. Idag mest vädret, men även hur feg jag är på att blinka och byta fil när jag hamnat fel. Taxichauffören bara skrattade åt mig och sa att i Stockholm så är det bara att blinka så flyttar sig folk, och jag vet ju att det stämmer men vågar ändå inte, kanske måste testa. Och så har jag fullt sjå att titta ut, Stockholm är så vackert, men kör jag själv ser jag ju inte det.

Jag trodde det skulle bli för tajt på stationen för att hinna köpa kaffe, för nu var jag riktigt kaffesugen, men till min lycka var det en kvart kvar, så jag hann in på Pressbyrån, Starbucks var bara att glömma det tar för lång tid, men Pressbyråns kaffe är gott.  Så ombord på tåget och börja kolla alla meddelanden.

TACK SOM SJUTTON alla ni som på ett eller annat sätt hört av er:) ♥ Jag försöker svara, men även om jag inte hinner det så är jag så tacksam och glad över er 🙂

Ett och annat ”Fan vad snygg du är ska vi bli ihop?” har jag fått åxå, det är kul;)

Jaha, sen då. Vill ni se det?  🙂 Klicka på länken så ska det funka, ett par dagar iaf.

Malou efter tio  – Nio-barnsmamman Carola Wetterholm bedragen efter 26 år

 

Pappa hämtade mig på stationen sen, och jag kom hem till ett lugnt hus, där Trixie kommit tillbaka från skolan för hon mådde dåligt, och nu har hon feber och ont i halsen/hosta/ huvudvärk. Kunde varit värre, ta i trä och allt sånt. Hon låg och sov, och småkillarna, Jordan är åxå hemma, förkyld, kollade på datorn eller nåt,

Jag åt lite, och sen pratade jag i telefon, för att sen greja på lite, och så på med storstövlarna och ut med Doris.

Jag var riktigt trött och funderade på att strunta i Killer- Daves power hour men bestämde mig för inte, och for iväg, Mötte upp syrran som inte heller var helt på topp, men det är oftast de passen som är bäst i slutänden, när man inte tar den enkla vägen att skita i det utan masar sig iväg. Som vanligt svinjobbigt men kul:)

Hem, och fixa mat till kidsen, och så duscha. Lejde ut Dorispromenaden till Robban så jag kunde stå extra länge i duschen och bara njuta. Jag frös, så det var extra najs med varmt vatten över nacke och axlar:)

Sen har jag lämnat in min artikel till skolan, och kollat på tv, och nu är jag trött. Fast piggare än jag var klockan 22….typiskt mig;)

Nu ska jag hoppa i säng, och jag kommer sova som en stock om ingen påkallar min uppmärksamhet vilket jag verkligen inte vill. Ta i trä. I morgon är en annan dag:)

Natti natti 🙂