Den 14 maj för nitton år sen föddes mina tvillingar:)

Jag har nio barn och alla är speciella, men att vänta, föda och amma tvillingar är extra speciellt, så är det bara. Jag är glad att de inte var mina första barn, jag hade erfarenhet nog att kunna njuta:)

Jag hade iofs jobbat med barn på sjukhus innan, både pjuttefjutterna på neo och större, så just den vårdande biten kände jag mig trygg i. De barn jag skött om där kräver tusen gånger mer än ett, eller två, friska spädbarn. Det var skönt att luta sig mot.

När de föddes blommade hela trädgården, jag hade ett stort körsbärsträd precis utanför fönstret där datorn stod, som jag satt och tittade på, och när vi kom hem från BB så blommade även äppelträden. Så blommande träd påminner mig alltid om tvillingarna 🙂

De föddes i v. 38+2, och var stora och fina. Robban föddes först och vägde 2,8kg, medan Corrinda trumfade honom med sina 3,2kg. Den skillnaden i vikt,400g höll de i många år. Förlossningen tog en timme och 57 minuter, och då räknar jag från första lilla aningen att nåt var på gång, det lilla knipmolandet i ryggen, tills båda var ute.

Det är 14 minuter mellan dem, och Robban illvrålade hela den tiden, sen kom hon och gjorde honom sällskap. Men då fick de komma upp i min famn tillsammans och tystnade?❤️. Jag fick ju inte hålla Robban innan även hon var född, för risken är att tvilling nummer två snurrar och far runt när utrymmet plötsligt ökar, den bebisen är ju inte fixerad utan ligger långt ifrån utgången.

Det var märkligt att ha flera barnmorskor som klämde på magen och höll fast henne utanpå, för att styra ner henne med huvudet. Det struntade ju hon i såklart och tyckte att en hand, det var en bra kroppsdel att ta ut först. Känna efter om det var varmt eller kallt kanske ?. Likt Superman så knöt hon näven och … läkarna hindrade henne;) De sa att de skulle trycka tillbaka armen under nästa värk och det kanske de gjorde, vad vet jag. Jag var trött, hade ont och kände att det faktiskt var okey med bara en unge. Robban skrek och jag ville ha honom hos mig, hela rummet var fullt av folk och jag var nertryckt på rygg. ”Gör si, gör så, nu kommer det en värk, ta i nu!”

Va? Nä, jag känner ingen värk? Vad snackar ni om? Och rent ärligt, det sista jag ville var att klämma ut en unge till. Jag var liksom klar:)

Men även hon föddes ju, som tur var, och skrek som en gris. All personal som inte längre behövdes och bara varit standby ifall att, lämnade rummet. Läkare, narkos, barnmorskor, undersköterskor. Det var svinmycket folk.

Alla höll för öronen;)

Sen fick jag åka säng upp till avdelningen. Jag låg där med en bebis på vardera armen och var så jäkla stolt?.

Jag vet att deras pappa kände likadant. Han berättade om när han med dem i baljan var i köket för att hämta frukost, och en annan nybliven pappa kikat ner och avundsjukt suckat.

”Men du har ju två!!”

Stoltheten när han berättade hur han sagt ja, gick liksom inte att missa:)

Den här bilden tror jag inte ni sett?

De är drygt ett år och Corrinda snodde en hel limpa, jag tror att vi köpt nån kasse med typ fem,sex stycken. Nöjd och glad gick hon runt och smaskade på den, satte sig sen framför tv:n och lät brorsan vara med:)

De har alltid delat fint på saker.

.

Nu är de nitton. Helt otroligt!

Jag älskar er, mina tvillingtroll??❤️?

I annonssamarbete med Footner

.

Snart är det dags att ta på de lätta sommarskorna, som jag längtar! Även om jag mest använder gympaskor:) Men att kunna få välja om man i stället ska ta sandalerna, det gillar jag.

Det är sådär att visa upp sina skabbiga vintertassar som varit instängda ett halvår bara, men nu ska jag ge er en lösning på det:)

Den är enkel och heter Footner och man hittar den på närmaste apotek.

För allra bästa resultat så kör man en kombo av flera produkter, först den här – Exfoliating socks.

Paketet innehåller sockor och instruktion.

Sockorna är fyllda med produkten.

Man bara trär på dem på fötterna. Sätt gärna ett par strumpor över sen så sitter de suveränt.

Om man vill hjälpa produkten på traven så sätter man först ner fötterna i ett varmt fotbad, men det är inte nödvändigt. Så trär man bara på de här sockorna på fötterna och väntar. Efter en timme så är det klart. Man behöver inte skrubba och fila, utan man bara sköljer av fötterna i varmt vatten. Footner Exfoliating socks utnyttjar hudens naturliga processer för att avlägsna död hud, och inom sju till tio dagar är fötterna sådär härligt silkeslena. Den hårda, döda huden kommer att falla av, så det kan vara en god idé att planera lite så man inte ska gå på baluns i öppna skor bara dagar efter behandlingen:) Gör den i stället två veckor eller så innan, så kommer man ha de mjukaste fötterna av alla.

Jag tycker det är lyxigt med fotvård, men samtidigt så har jag svårt för att någon grejar med mina fötter, så det här är perfekt för mig. Jag får en härlig behandling, som luktar gott och det känns verkligen hur gott det gör. Jag slipper fila fötterna, (det är bland det mest obehagliga jag vet!)utan den döda huden ramlar bara av, lite som en orm som byter skinn.

 .

När man nu har de här ljuva fräscha silkeslena fötterna så vill man ju helst behålla dem så så länge det bara går. Är man då smart så använder man Footner Revitalising Sorbet.

Det är en mjukgörande och återfuktande fotkräm som man smörjer in fötterna med närhelst de behöver lite kärlek.

Den är lite kylande och den kladdar inte, man kommer inte gå och halka runt för den går snabbt in i huden. Den doftar fräscht och rent, precis som fötterna ska göra. Jag älskar den här produkten, den är grym! Alla Footners produkter är grymma:)

Jag tror att ni, speciellt om ni är som jag och liksom inte direkt fotvårdar så ofta, kommer att älska de här grejorna. Och då ska ni såklart få en fin kod av mig:) Alla ska få ha fina fötter till sommaren.

Hos Kronans Apotek får du just nu 30% på ditt köp när du beställer dina Footner produkter. Klicka HÄR för att komma direkt till deras hemsida 🙂

I annonssamarbete med Svedea

.

Idag ska vi prata lite om djurförsäkringar. Det är sånt som går under kategorin – Ganska tråkigt, men väldigt viktigt:)

Katterna håller med:)

Jag har alltid haft alla mina djur försäkrade. Det svider en del i plånboken att betala premierna, men det är inget emot vad det gör den dagen som man av någon anledning behöver åka med sitt sjuka djur till veterinären.

Ni vet vad som hände med Zlatan. Han fick svårt att andas, och när vi åkte in med honom så trodde de först att det var mjälten, och satte upp honom för en operation. Estimerad kostnad – 25.000kr.

Okey..det är ju inte som att jag snyter fram de summorna… men det behövde jag inte heller fundera på där och då. Bara att säga: ”Gör det som behövs!”

Sen visade det sig att det inte alls var mjälten utan ett dödligt skitvirus, han hade lungorna fulla av vätska och det fanns inget att göra. Lilla killen fick gå till de sälla jaktmarkerna ♥.

Totalt kostade hans vård över 13.000kr, men i och med försäkringen betalade jag en självrisk på några tusen.

När ens djur blir sjukt så är man beredd att belåna huset upp över taknocken, men har man en vettig försäkring så behöver man inte hamna där. Det är så skönt att veta det:)

Man kan bara vila tryggt, lite som Sellman:)

När jag skaffade Doris, så kontaktade jag mitt vanliga försäkringsbolag, som hade sin djurförsäkring hos Svedea, så där har hon varit hela tiden.

Mina två kattungar fick såklart samma eftersom jag känner förtroende för det. Jag har även flera vänner som har dem och som berättat att de är mycket kompetenta och dessutom väldigt snabba, så valet var egentligen självklart.

Smulan och Zlatan hade ett annat bolag, där Smulan hade massa villkor, för hon blev påkörd som tvåring, och innan dess hade de inga försäkringar, men då insåg jag liksom det intelligenta i det, för det blev onödigt dyrt.

Svedea är det enda bolaget som INTE gör undantag i försäkringsskyddet om djuret tidigare haft en skada, förutsatt att den är utläkt och att djuret är friskt. Det är suveränt. Jag vet ju att Smulans skador inte var något som påverkade henne, men jag är även fullt medveten om att det hade kunnat bli en diskussion runt det. Som jag mest troligt förlorat;)

En annan sak som jag gillar mycket med just Svedea är att de har fria veterinärvårdsbesök hos FirstVet. Det var de först med, och sen följde många bolag efter. Bra förebild!

.

Svedea är ett ganska nytt försäkringsbolag, men går ändå i täten för nya grepp:) Övriga bolag ”tvingas” följa efter vilket gynnar alla kunder. Ett annat exempel är att de hittills är det enda bolaget där valpar kan få ett försäkringsskydd från dag ett, övriga bolag vill först se att valpen är frisk, sk Karensperiod. Det är saker som det här som gör att jag stannar kvar som deras kund:)

Förhoppningsvis så kommer jag inte att behöva utnyttja djurens försäkringar, men OM, så vet jag att jag har ett bra och vettigt skydd. Det är för mig precis lika självklart som att mina barn har riktigt bra försäkringar, för husdjuren här till familjen de med ♥

.

Vill ni läsa mer om Svedeas djurförsäkring så klickar ni HÄR 🙂

Det är fan inte så konstigt att trafikolyckor ökar, för folk är ju som yra höns!

Jag har precis skjutsat pappa till sjukhuset, i morgonrusningen, och hade med lite tur kunnat pricka in ett femtontal gångtrafikanter. Om jag inte haft ett sånt eminent sjätte sinne för vad de tänker göra nästa sekund?.

Nä, självklart vet jag inte vad nån tänker göra, men det verkar som att de förutsätter att det syns en skylt ovanför huvudet på dem. EN person, man i min ålder, stannade till, tittade upp och sökte ögonkontakt, såg att jag såg honom och tänkte stanna, sen gick han. Med handen höjd till tack.

Ett sant föredöme:) och så ovanligt idag.

Övriga går med näsan nertryckt i mobilen och bara svänger ut, kollar inte upp utan bara går ut i gatan. Ibland på övergångsställe, ibland inte.

På sjukhusets område orkar väldigt få gå till ett övergångsställe utan korsar vägen överallt. Alla kategorier människor.

Jag har en nyhet att meddela er som gör så.

För mig, som sitter i min plåtlåda, omgiven av krockkuddar och lullull, så kommer det inte ens kännas att jag kör på er. Men för er… så kanske livet tar slut. Eller så blir det en sommar i gips.

Är det värt det?

När man ska korsa en gata så gör man det på ett övergångsställe. Man visar tydligt att man ska gå över, men stannar också till och kollar så bilisten ser, för det är inte alltid gångare syns. Mitt i blöta mörka hösten med svart jacka till exempel är de nästintill osynliga. Reflex ? Haha I wish!

När man fått ögonkontakt med föraren så är det bara att trava på, raskt och kvickt.

.

Kan inte folk trafikreglerna längre? Jag tvivlar, för sen zebralagen kom, som innebär att gångare har företräde, så verkar alla som inte sitter i en bil, tro att de alltid har företräde. Överallt och var som helst. Samt då att den innebär att de syns.

Det spelar ingen roll hur mycket företräde du har enligt lagen, det är ändå du som är oskyddad som råkar sämst ut vid en påkörning.

Och företräder gäller inte överallt utan på därav avsedd plats att korsa gatan – övergångsställe alltså. Och det gäller inte cyklar. Det är fordon.

Så, tänk på det idag i trafiken.

Om inget annat så gör du alla bilister lite gladare och det är inte fy skam det heller:)

Först, ni är en del som inte fattar:)

Tråkigt för er:) De som fattar, fattar kan man väl säga. Svårare än så är det inte.

Och med det går vi vidare, eller tillbaka kanske, till gårdagen!

.

Janelle messade mig strax före åtta att hon var på väg, och jag masade mig upp ur sängen någon minut efter att hon kom hit:) Hon skulle på kurs och Jack skulle hänga med oss♥.

Janelle är nu babysimsinstruktör:) och kommer handleda egna grupper så småningom. Jag kan av egen erfarenhet säga att det är en av de bästa saker jag gjort med mina barn, det är en winwin åt alla håll och kanter, så har ni möjlighet – babysimma.

Hon lämnade av barnet, mat och allt man behöver för att hålla en drygt åttamånaders bebis happy. Jack var trött, han brukar sova en sväng redan vid nio, och hemma lägger de honom bara i spjälsängen så somnar han. Här funkar ju inte det. Jag försökte lägga honom mitt i min säng, med täcken och kuddar runt om, men han blev ledsen efter en minut. Så då fick han komma upp igen, och satt med mig vid bordet och pillade i sig lite smörgås medan jag käkade frukost. Sen gjorde vi ett nytt försök, den här gången i vagnen, framför Babblarna. Alltså de är ena lustiga figurer, och funkar alltid. Lite som Teletubbies på dåtiden. Jag har såklart visat Jack Teletubbies, och han kunde inte bry sig mindre;) Han är nog för liten än, vi får se framöver.

Han somnade, och sov en timme lite drygt. Sen var det mellis och ungen klämde i sig en jätteportion pärongröt:)

Jamie har varit lite ”rädd” för Jack, för han har varit så liten och ömtålig, men nu börjar han våga ta i honom. Han satt med honom en sväng på golvet medan jag grejade med något, och när Jack blev ledsen så lyfta Jamie upp honom och gick och satte sig i soffan för att mysa lite.

För ett tag sen pratade vi om Familj. Jag frågade Jamie hur många syskon han har, och det var åtta. Han hade sex systrar och tre bröder. Hm? Jag frågade vad systrarna heter och fick korrekt svar, och på vilka brorsorna var svarade han Robban, Jordan och Jack:)

Ja, det är inte så lätt det här:) Det skiljer sju år på de här två, så de kommer ju vara mer som bröder än som morbror och syskonbarn.

.

Jag kom på att vi behövde åka till Gränby, Trixie behövde skor, så hon och jag och Jack åkte dit. Packade in vagnen i bilen och fick stå och klura en stund på hur man fäller ihop, och upp, samt hur man fäster babyskyddet på den. Alla vagnar har ju sitt eget sätt, och utvecklas hela tiden;) Men det gick fint.

Tre par skor senare och lite andra ärenden så åkte vi hemåt igen, Jack somnade i bilen och sov en liten minisväng.

När han vaknade var det lunchdags och eftersom syrran kommit hit så gick vi en promenad, först till Ica för att köpa lördagsgodis, och sen den längsta vägen hem:) Allt för att ungen skulle sova så länge som möjligt, men det blev ändå bara 45 minuter.

Det tog en evig tid innan han somnade, han låg mest och kikade sig omkring, och sen vaknade han så fort vagnen stannade:)

Han sover mestadels inne i sin säng hemma, och då är det ju skillnad. Men han är supergo och glad hela tiden, så även om han är trött så märks det inte på humöret.

När Janelle sen kom så satt vi ute, han hade precis dragit i sig en burk fruktpuré och var mätt och belåten. Det är så enkelt att ha hand om honom:)

Samtidigt som det är svårt att göra något vettigt, för man vill ju tillbringa tiden MED honom:) Med mina egna ungar så var man ju liksom tvungen att göra saker, för de sköter sig ju inte av sig själv direkt, men så hade jag dem för jämnan också. Att få låna Jack så här är så mysigt, hela familjen njuter. Patricia jobbade igår men så fort hon kom hem så snodde hon åt sig honom, och det samma gäller alla kidsen, de vill gärna låna och greja och pyssla. Alla gör sitt yttersta för att han ska ha det bra och vara glad:)

.

Janelle stannade på middag, och sen åkte hon för att hämta Simon på jobbet. Vi blev kvar vid köksbordet hela kvällen. Jag hade sån muskelvärk att jag inte alls hade lust med en till långpromenad:) Ibland känns träningsvärken annorlunda, och igår var den bara sådär stel och matt och lite molande värk i hela kroppen. På TMI kör vi ofta, kanske alltid, jag har ju inte varit där så länge,  10-12 repetitioner av tre eller fyra övningar, och så tre varv. En muskelgrupp i taget, tex armar, bröst, ben. Det gör att musklerna blir helt och totalt uttröttade, och så går man direkt på nästa muskelgrupp. Det är ett helt annorlunda sätt att träna mot cirkelfysen, som jag ju älskar, och mycket tuffare. Och dagarna efteråt kan se väldigt olika ut rent smärtmässigt:)

Så en kväll vid köksbordet under både allvarsamma och skämtsamma diskussioner blev det.

Allt skit som tagit kraft och fokus börjar sakta men säkert klinga av. Det är fortfarande en hel del jobbigt kvar, men det går åt rätt håll i alla fall.

I det här så finns det en person som är en riktig ärkeidiot, och det nystas fram mer och mer som gör att man tappar hakan. Jag har haft en del kontakt med personen i fråga, och faktiskt aldrig fått så mycket påhittad skit kastat i ansiktet av en person jag inte träffat eller ens känner. De här människorna som är helt perfekta och aldrig gör något som ens liknar ett fel, i sina egna ögon då såklart, ..de är konstiga. Att man inte har självinsikt är sjukt. Att det är ”Alla andra som har fel, och jag har minsann rätt” det är en ofräsch inställning. Att det sen i förlängningen drabbar andra människor, det är bara taskigt. Elakt.

Jag gissar att ni alla någon gång stött på en sån person i livet? Förhoppningsvis på så långt avstånd att det inte rör er!

Lite sånt här diskuterade vi igår, men även roliga saker:)

.

Det går ju mot avslutningar nu. Samtidigt som det känns skönt så är det en massa att tänka på. Corrindas student kommer ju först, och är det som tar mest fokus. Novalie ska på niornas bal och behöver en klänning, övriga skolbarn ska ju ha kläder de med. Jag köpte så fina skjortor till killarna på Zara, som är en riktig favoritbutik när det gäller att hitta kläder till de två. De har ofta en hel massa kläder nedsatta, och det gillar ju jag:) Jag kom hem med fyra t-shirtar för 49kr/st. och två skjortor som kostade 129kr samt två par shorts för en summa jag glömt;)  Men det fattas fortfarande byxor av alla de slag till killarna, speciellt kortbyxor.

.

Nej, nu måste jag sluta för jag ska skriva annat ju! Ingen ska ju tro att jag ”hunnit” med det, men idag är barnen med sin farsa, så då bör jag få undan det, och jag har även morgondagen på mig.

Vi hörs snart igen!

Ha en fortsatt fin söndag:)

Jag funderar på när det blev så fruktansvärt fel att våga ha en åsikt?

Är vi så rädda för vad andra ska tycka och tänka om oss? Jag kan förstå det, för bara på förra inlägget fick jag höra att nån tappade respekten de hade för mig.

Det kan jag förstå om jag plötsligt kom ut som fullvärdig rasist som skulle bli SDs nya språkrör.. men för att jag tycker till lite om en fetmegasuperstor kändis som bygger sitt kändisskap på skandaler runt sin familj och person..

Nja:)

Jag tycker saker, och till skillnad från många så vågar jag stå för det. Jag vänder inte kappan efter vinden utan jag har en åsikt som grundar sig på den jag är, mina värderingar och min erfarenhet.

Ibland har jag fel, och jag kan absolut ändra mig, men helst inte;)

Jag tycker att det är för mesiga straff i Sverige. Jag tycker folk som är hemma med småsyskon inte ska ha rätt till heltid på förskola. Jag tycker inte ens att barn under tre, fyra kanske till och med, har något på en förskola att göra. Speciellt inte om de har småsyskon hemma. Jag tycker att väldigt många uppför sig som fullblodsidioter i trafiken. Jag tycker att Försäkringskassan ska skrotas. Arbetsförmedlingen i den form de är idag också. Jag tycker att svensk sjukvård, som är en av de bästa i världen, suger. För vad spelar det för roll hur bra den är när svenska folket inte får tillgång till den, pga överbelastning, för få läkare, kassa löner och villkor osv. Jag tycker det är sjukt att det inte går att få ett boende om man inte har rika föräldrar som kan köpa en lägenhet åt en, eller hjälper till att betala svindyra hyran. Jag tycker att politiker som myglar ska straffas, hårt, och inte få ett nytt välbetalt jobb. Jag tycker att vi ska ha sextimmars arbetsdagar, så ska vi nog se att den psykiska ohälsan sjunker. Jag tycker det är gott med kött. Jag tycker det är en självklarhet att män och kvinnor är lika mycket värda, och har samma lön. Jag tycker att man ska ha skrota individuella löner för det gynnar fan bara de som kan snacka för sig, bättre med samma för alla. Jag tycker att en kattunge kan vara det gulligaste som finns, och att Chris Pratt är Guds gåva till kvinnorna.

.

Jag tycker saker, om allt och om inget.

Jag diskuterar mina åsikter med folk, som kanske inte alls tycker samma, och jäklars vad kul det kan bli, och berikande. Man lär sig nåt nytt varje dag:)

Jag kräver inte att nån ska tycka som jag gör, även om det såklart är trevligt med medhåll;) Däremot kräver jag respekt för min rätt att ha en åsikt, på samma vis som jag respekterar att andra har sin åsikt. Fel eller rätt, vem bestämmer det? Egentligen.

Jag tycker också att det är vansinnigt töntigt att inte våga uttrycka sin åsikt, för vad är det värsta som kan hända? I mellanmjölkens land… händer typ inget 🙂

Vill man inte säga vad man tycker så får man såklart låta bli. Men fan, fatta vad jäkla tråkigt det skulle vara om alla gjorde så:)

Man behöver heller inte vara så förbannat PK i allt. Man får tycka att folk är idioter. Man får tycka att det är märkligt med surrogatmammor, det gör en inte till en dålig människa 🙂

Genom att tycka och tänka saker så utvecklas man. Genom att diskutera, stöta och blöta saker, se dem med olika glasögon så lär man sig. Och faktum är att man också får skämta om allt.

Idag är vi extremt lättkränkta, gärna sekundärkränkta. Folk vågar inte öppna truten av rädsla för att nån ska ta illa upp.

När blev det så här? För det är helt galet, och bidrar till att det är så mycket enklare att styra oss. Ingen vågar opponera sig eller tänka själva.

Jag tycker att vi ska tycka mera. Om allt:) Både på gott och ont. Man kan tycka helt olika utan att för den sakens skull vara ovänner. Bara man låter bli att bli kränkt och kinkig över ALLT.

Thats it folks!

God natt:)

Kan vi prata om en sak som jag har funderat på ett bra tag nu?

Varför är det mer eller mindre en trend hos kändisarna att skaffa barn via en surrogatmamma?

Som de här, fullt kapabla att få egna barn, hela processen funkar liksom. Att bli gravid är inte alla förunnat men vad är det här för jävla trams?

Samma med Robbie Williams som faktiskt sjönk lite i min värld när han och frun annonserade att deras tredje barn fötts, via surrogatmamma.

Visst man får göra som man vill men jag kan inte förstå det. Har man ex antal biologiska barn sen innan och absolut vill ha ett till, men av nån anledning, oavsett vad, inte vill genomgå en graviditet. Så kanske man får nöja sig med de man har liksom? Eller? Är jag helt fel ute?

Om man nu inte har tid att vara gravid… eller inte vill bli tjock, må illa, har förlossningsskräck, kanske blivit avrådd från ytterligare en graviditet eller vad det än må vara.. men då kanske man får gilla läget.

Det får stanna vid det antal man fått. Eller kanske adoptera ett barn som behöver hjälp. Världen är full av ungar som behöver ett hem. Om man så jäkla gärna vill ha en unge till men inte vill genomgå en graviditet, så kanske det alternativet skulle vara mer vettigt. Lite som Angelina Jolie:) hon har ju adopterat ett gäng och fick sen sina biologiska.

Men en surrogatmamma? Det låter bara illa i mina öron.

Det luktar ”jag har så mycket pengar att jag kan köpa allt jag vill ha”, och det tycker jag luktar lite mindre bra faktiskt. När man sen vet hur många som aldrig får sitt efterlängtade barn för de har inte råd att adoptera, eller de kanske inte får godkänt i alla tusen konstiga svängar i adoptionskarusellen, eller är lite för gamla. Eller är gay eller ensamstående och det accepteras inte av alla förmedlingar. Och surrogat är inte godkänt i alla länder.

Så går kändisarna och köper ett surrogatfött barn för de har inte lust att sabba figuren en gång till, eller hinner inte riktigt med en graviditet i sitt späckade schema…Näe.

För mig är en surrogatmamma något jättevackert, att kunna hjälpa ett barnlöst par att få barn. Om jag hade bott i ett land där det var tillåtet och om jag inte varit en sån som älskar bebisen i magen sen jag får veta att den finns där och alltså aldrig skulle kunna lämna ifrån mig den, så hade jag lugnt kunnat bli en surrogatmamma. Jag har älskat att vara gravid.

Dels därför kan jag såklart aldrig begripa hur fan man väljer bort det, om man har möjlighet till det. Jag vet att inte alla känner som jag, ja:)

Men återigen, då kanske man får nöja sig?

Speciellt om man lever ett liv där man liksom inte hinner med en graviditet.

Jag tycker inte om Quick-fix, och dit räknar jag detta. No pain, no gain liksom.

.

Nu finns det många fall där surrogatmamma är nödvändigt, som manliga gaypar, eller par som av olika anledningar inte kan få barn. För många är ju ett biologiskt barn oerhört viktigt. Men kändisar som bara inte har lust? Som vill ha en unge men inte det där jobbiga innan?

Som knappt hinner med de kids de redan har..utan det är nannys och internatskolor.

Jag vet att jag har många barn och att det sticker i ögonen på en del:) men jag har liksom tagit hela paketet. Jag väntar, jag föder, jag ammar, jag finns där 24/7 tills de börjar skolan, och då finns jag all tid utom skoltimmarna.

Jag fattar att en del tycker det är precis samma sak, och kanske är det det?

Man önskar sig ett barn till, och man ser till att få det. På vilket sätt som helst.

Men jag har ändå jävligt svårt att fatta grejen.

Hur tänker ni?

.

Djupa tankar så här en lördagsmorgon, alldeles för tidigt för mig i normala fall, men nu är snuttgubben här ?

Sover förmiddagslur 🙂

Vi hörs !!